Lektör Författarcoach Skrivarkurser

Välkommen hit, du som skriver!

ann

Om du vill utveckla ditt skrivande har du kommit helt rätt!

Jag heter Ann Ljungberg och jobbar som lektör, författarcoach, skrivkursledare och mentor för webbföretagare.

Klicka HÄR för att hitta till alla skrivarkurser (inklusive en lång gratiskurs).

Från idé till verklighet

I februari fångade jag en liten idé som flög förbi och i morgon blir den verklighet.

Såhär gick det till!

  1. En idé – att skapa en stor helgkonferens för alla som skriver.
  2. Frågade målgruppen vad de tyckte om idén och fick på köpet en massa idéer och förslag från dem om hur programmet skulle läggas upp. 130 personer engagerade sig redan första dagen jag lade ut frågan i Facebookgruppen “Författare på Facebook”.
  3. Bokade lokal – med maxkapaciteten 150 personer. Testade den för att skrivmingel för ca 100 personer och det fanns lite luft kvar :-)
  4. Lade ut ett evenemang på Facebook och bjöd in alla skrivande vänner.
  5. Bjöd in spännande författare, förläggare, agenter och skrivcoacher att föreläsa eller hålla workshops.
  6. Länkade till evenemanget i alla skrivargrupper på Facebook samt på Twitter, mina egna FB-sidor och min webbsida.
  7. Skrev om evenemanget ett flertal gånger i mitt nyhetsbrev som går ut varje vecka.
  8. I augusti blev det fullbokat, med väntlista.
  9. Goodiebagsen fylls med presenter och erbjudanden från intresseranta företag.
  10. I morgon öppnar vi dörrarna för Författarkliniken, en skrivarkonferens som varar hela helgen. Hela 20 underbara personer hjälper till med arrangemanget, som föreläsare, workshopledare, filmare och alltiallo.

Idéerna för nästa års konferens kokar redan. Då har vi en mycket större lokal. Flera föreläsare är redan bokade.

Om du är nyfiken på årets program finns det här, men det är som sagt fullbokat.

FÖRFATTARKLINIKEN-LOGO-FINAL-ORANGE-WEB

Skriv din bok steg för steg – 26 delar

Denna kostnadsfria skrivkurs har funnits i ett år och jag hade tänkt ta bort den nu, men eftersom det fortfarande kommer ett 10-tal nya deltagare varje dag får den ligga kvar året ut. Den leder dig från att hitta bokidén till att ge ut boken – och däremellan massor av tips och övningar för att träna skrivarhantverket.

Här hittar du kursen! Mycket nöje!

stockxpertcom_id23564_size1

Ny miljö öppnar sinnena

Den här veckan håller jag min 34:e utlandskurs. Nio kvinnor kastar sig in i skrivandet i en grekisk fiskeby och berättelserna som berörde redan dag ett blir djupare och allt mer tankeväckande för varje dag.

Vi har skapat en skrivarbubbla där det känns tryggt att dela sina känslor – varje ny berättelse är som en present till de andra deltagarna.  De skriver, läser upp och vi gråter och gapskrattar om vartannat, så skönt att låta reaktionerna välla fram.

Själva miljöombytet bidrar till att sinnena öppnas, att färgerna blir klarare, detaljerna mer utmejslade, gestaltningen mer engagerande. Ingen behöver släppa taget om historerna för att gå till jobbet, laga middag, natta barn. På kvällarna går vi på restaurang tillsammans, pratar skrivande och skrattar ännu mer.

Det kan bli svårt att kravla sig ur den här omfamnande bubblan.

Vad gör man på en bokrelease?

Har hunnit med iallafall några av alla bokreleasefesterna under veckorna hemma i Sverige, mycket roligt!

När Camilla Davidsson debuterade den xx augusti var det mingel på Café Egoiste i centrala Stockholm. På Simona Arhnstedts release av FJÄRDE boken var vi inbjudna till Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan. Susanne Ahlenius bjöd i går kväll in till en lite annorlunda festlokal, Sjö och Land vid Strandvägskajen. Tre helt olika miljöer men det fanns ändå många gemensamma drag:

  • det serverades bubbel
  • det var långa köer till signeringsbordet – alla ville köpa signerade böcker och författarna tog sig tid att prata och skriva personligt till var och en (och guuud vad de var bra på det alla tre)
  • det var glamorös och uppsluppen stämning
  • böckerna luktade nytt och gott

Om du är blivande debutant och funderar över hur du ska ha din fest har jag några tips:

  • HA FEST! Det är verkligen läge att fira och behöver inte kosta jättemycket. Ståmingel och enkelt tilltugg fungerar bra.
  • Gärna på en vardag, och börja gärna tidigt – då får du fler gäster som kan komma direkt efter jobbet – och fler möjligheter att sälja böcker.
  • Ja, sälj böcker. Ge inte bort dem. Det här är dina bästa köpare!
  • Skriv personligt i böckerna
  • Ha en medhjälpare som tar betalt, det kommer du inte att ha tid med.
  • Ha medhjälpare för bubbelservering också. Det här är din kväll att stå i centrum!
  • Håll gärna tal och tacka alla inblandade. Det är inte nödvändigt att läsa ur boken.

Och för dig som kommer som gäst på en bokrelease för första gången:

  • Bär bekväma skor (jag missade en fest för jag hade satt på mig värsta pjucken :-( )
  • Ta gärna med en present – eller köp flera böcker.
  • En plastpåse att lägga böckerna i kan vara bra, ifall det regnar ute. Du har ju fått en ovärderlig signatur i dem.

simona sa

camilla

Författarcoach på vift

Det händer att jag lämnar den arbetsplats som ofta är långt från kunderna (antingen båten som ligger i USA eller som just idag stugan på Ljusterö) för att göra nedslag i verkligheten. Idag hette verkligheten Stockholm, två timmars bussresa från ön.

Under två timmar går det att läsa manus, svara på en hel del mail och samla tankarna inför en spännande kursdag. I stan väntade en grupp företagare som skriver böcker om sin expertis. Jag hade laddat med notisblock, stora papper och en modell för att skapa struktur på ett snabbt och roligt sätt. 

Ett av momenten var att skriva ner de frågor man vill att boken ska besvara och sedan välja ut de viktigaste som kan bilda kapitel.

 

Det var ett flitigt gäng som kom långt redan första dagen! Jag provade förstås modellen själv också och det är mycket möjligt att workshopen blir en bok! Men först blir den en webbkurs.

 

 

Jens skrivtips: “Använd din ilska”

Livet är inte alltid en bekvämt och behagligt. Människor gör de mest idiotiska saker, relationer går isär, olyckor sker och vår omvärld kan få sig en törn. Ibland kan det kännas lite cyniskt att vi som författare kan se detta som inspiration och att resultatet av att skildra livets svårigheter till och med kan göra oss rika och berömda. Men utan författare som verkligen går in i smärtan och det obehagliga skulle vi alla bli fattigare. Frustrationen över saker och tings tillstånd är ibland vår bästa drivkraft till att skriva och kan förändra både ens egna inre tillstånd, andras och i vissa fall en hel omvärlds.

Som författare kan man angripa dessa känslor på olika sätt. Man kan skriva ur ilska så att energin väller ut på pappret och knockar läsaren, man kan maniskt dokumentera sin omvärld och bli det vittne som sedan gör historiens hemskheter levande och äkta, man kan skriva nästintill terapeutiskt och bearbeta händelser i sitt eget liv eller ur andras. Man kan tänka sig in i situationer, man kan hämnas, man kan falla i de djupaste av mörker, man kan försonas. Allt är möjligt. Fiktionens drivkrafter kanske spelar mindre roll så länge allt hamnar där på pappret? Det behöver ju inte vara ens i närheten av något som verkligen hänt – känns berättelsen i kroppen så är den riktig i alla fall. Den har ett eget existensberättigande.

Jag har nyligen själv gjort en egen erfarenhet på området. Efter år av att ha skrivit fantasifulla berättelser utifrån lust till skrivandets magi, började jag rota i ett gammalt minne som var allt annat än lustfyllt. Ett jobbigt minne, ett minne som åter kom till liv och som blev en text. En text skriven ur just denna vilja att komma närmre min egen känsla av utsatthet och frustration. En obehaglig upplevelse, men som nu har blivit något mer än det varit i hjärnans mörka vrår. Självklart förvränger man vissa delar, minns inte exakt, men man förnimmer känslan. Och kommer man närmre den så blir man ärligare och texten slår en rakt i ansiktet. Just denna text har också fått en helt annan energi och mottagande eftersom jag tror att den bar på en annan sorts ärlighet.

Därför vill jag denna vecka att ni ska använda er egen känsla av maktlöshet, ilska, oro eller annat som stundom gör er värld en nyans mörkare, i ert skrivande.

Övning:

1. Vad får dig att känna känslorna ovan? Gör en liten brainstorming och skriv ner allt som kommer fram under max 5 minuter.

2. Välj en av dessa händelser/situationer/personer/miljöer/beteenden/övr. som du skrivit ned.

3. Skriv en kort text där du behandlar detta. Formen är valfri, men skriv den på max en timme. Använd också gärna något av det som kommit upp i dina andra pågående texter.

Hur kändes det? Kommentera gärna övningen här under.

/Jens Klitgaard

“Afternoon tea”-möte om redigering

Vad sägs om att ta en paus från allt annat, hälla upp en kopp te, greppa en cupcake eller en god macka och hänga med på ett eftermiddagsmöte med mig på fredag 15 augusti kl 15-16!

Vi kommer att prata om redigering! Jag ger mina bästa tips om att redigera en bok och du kan ställa frågor.

Mötet äger rum på nätet och du kan vara med var du än befinner dig om du bara har en dator eller surfplatta med uppkoppling.

Anmäl dig här för att få inloggningsinstruktioner. Det kommer en inspelning om du missar tiden eller vill se mötet igen.

book_with_tabs_text_11043

Romanverkstad – fördjupning i Las Palmas

Ännu finns det ett par platser kvar i Las Palmas! Läs mer och anmäl dig här,

Ann Ljungberg.

Redigera romanen

På eftermiddagen den 21 juli öppnas dörrarna för nya kursen Redigera Romanen där du under 8 veckor får hjälp att skriva om, spetsa till och finslipa din berättelse.

Kursen kan startas när du vill och du jobbar i din egen takt. Du har tillgång till kursen i ett år och kan förstås ladda ner allt kursmaterial.

Självstudiekursen kostar 825 kr inkl moms.

Du kan också köpa kursen med coaching, 3 platser finns tillgängliga just nu. Det kostar 15000 kr exkl moms och avbetalningsplan finns vid förfrågan.

Kursen vänder sig till dig som skrivit åtminstone första utkastet av romanen.

Läs mer och anmäl dig här! edit your book

Hej novellvinnare – Margareta Elding-Pontén!

Margareta Elding-Ponten

Margareta Elding-Pontén är en av novellvinnarna som publicerats i antologin “En bekantskap som berör”, efter tävlingen på samma tema. Vi ville att ni skulle få ett ansikte på novellförfattarna och har ställt dem några korta frågor om deras liv och skrivande här på bloggen.

Var bor du och vad gör du om dagarna?

Jag är född och uppvuxen i Lund men bor sedan 16 år tillbaka i Askim i Göteborg. Somrar och lov har jag sedan tvåårsåldern tillbringat på Gyön i Bleking skärgård. Jag är disputerad kemist och arbetade fram till årsskiftet som patentinformationsspecialist på AstraZeneca.

Berätta lite kort om din novell och varför du kände att du ville skriva den

Temat En bekantskap som berör fångade mitt intresse. Jag ville beskriva ett möte mellan två vitt skilda personer, som i vanliga fall inte träffas. Här möts de av misstag och ingen av dem är speciellt glad för det från början. Det finns en rädsla hos dem båda. Tanken på hur de skulle reagera och vad det skulle leda till kittlade min fantasi. Ramen till novellen kom till mig under en promenad i skogen, och sedan var det bara att gå hem och skriva. Att skriva en berättelse på endast 5000 tecken var också en stor och rolig utmaning, som jag gillade.

Vad har du för relation till ditt skrivande?

Så länge jag kan minnas har jag innerst inne haft en hemlig drivkraft att skriva skönlitterärt. Varför den har varit hemlig, vet jag inte. Kanske har jag inte velat ha omgivningens krav på mitt skrivande. Kanske har jag trott att jag skulle kunna skriva i smyg utan att någon visste. Jag har alltid tyckt om att formulera mig i skrift och kan fortfarande känna den laddade glöd blandad med rampfeber inför varje uppsatsskrivning i skolan. Med iver tog jag mig an ämnet, försjönk totalt i orden och texten och skrev medan tid och rum försvann. Sedan räknade jag dagarna tills vi skulle få uppsatserna tillbaka – rättade och med kommentarer. Bävande och förväntansfull på en och samma gång.

Nyligen gick jag några kurser vid Poppius journalistskola. Det ingav självförtroende och öppnade slussarna till mitt stora och alldeles för länge uppdämda behov av att skriva.

Jag behöver lugn och ro för att koncentrera mig, när jag skriver. Musik i bakgrunden går absolut inte. Då dras jag med i rytm och ord, vilket stör mina texter. Jag arbetar mycket med att få en vacker rytm och harmoni i språket – omväxlande och med ett driv framåt och samtidigt oförutsett när det passar in i handlingen. Mina texter skall helst läsas långsamt, som om man läste dem högt.

Kallar du dig författare?

Jag har en bok, som kommer ut till hösten (se nästa fråga). Efter det får jag nog vänja mig vid att titulera mig författare…

Vill du berätta om något skrivprojekt som du har på gång?

Jag slutför just nu arbetet med min bok ”Glutenfritt – gott och enkelt”, som kommer ut på Jure förlag den 25 september, då bokmässan i Göteborg börjar. Det är både en receptbok för glutenfri bakning och en fackbok om celiaki (glutenintolerans) och om skillnaden mellan att baka med och utan gluten. Jag har också många noveller, som vill bli skrivna. Målet är att skriva en novellsamling.

Vill du tipsa om någon novellförfattare du gillar?

Oline Stig läser jag gärna – långsamt. Hon skriver fantastiska noveller utan onödiga ord och låter läsaren förstå mycket mellan raderna i stället. Jag gillar det raka och enkla sätt, som hon skriver på.

Margaretas novell heter “Ett paket kakor” och är en del i antologin “En bekantskap som berör”. Den finns ute i nätbokhandeln. ISBN: 978-91-7575-216-7

Jens skrivtips: “Att låta någon annan läsa din text”

Många gånger har ni nog varit där, låtit någon vän eller familjemedlem läsa texten som ni skrivit. Och hur trevligt det än är med uppskattning för en text från nära och kära så känner vi ofta på oss att det inte riktigt är den respons vi söker efter.

Att ge konstruktiv feedback kan ibland vara lika svårt som att skriva texten. Den som ska ge feedback behöver sätta sig in i en text både som om den var en författare, läsare och (ibland även) förläggare och söka efter både svagheter och styrkor. Känna igen språk, ambitioner, ton, dramatiska vändningar, hur äkta karaktärerna känns och sätta ihop denna analys på ett sätt som är konstruktivt för författaren – utan att förstöra energin i texten eller att färga texten för mycket med sitt eget språk,”om jag hade varit du hade jag gjort såhär…”.

Både oärlig, bristfällig och okänslig respons kan ha direkt skadliga effekter på skrivprocessen och det är viktigt att, för sin egen skull, ta reda på vad man är intresserad av att veta innan man ber om någons åsikt.

Oärlig eller bristfällig respons, där en person säger att det du skrivit är ”jättebra” men inte säger varför, kan ju ge en tillfällig boost, men hjälper dig inte särskilt mycket om du vill utvecklas i ditt skrivande.

Okänslig respons som enbart pekar på svagheter och använder ord som sågar din text, kan ha effekten att du helt enkelt känner dig dum och slutar skriva. Dessa kritikertyper ursäktar sig ofta med att ”de bara är ärliga”. Men, man kan vara både ärlig och känslig på samma gång, samt pedagogisk nog för att kunna förklara vad man menar med sina kommentarer. En sådan typ av respons är lättare att ta till sig oavsett om den är ”negativ” eller ”positiv”.

Både erfarna och blivande författare behöver utveckla en näsa för kritik. Att veta när man ska lyssna och när man ska hålla för öronen. Det handlar lite om att ta kontrollen över sin feedback, att veta vad man är redo för. Ett sätt kan vara att själv ställa specifika frågor som man vill ha reda på och inte bara om den är bra eller dålig. ”Bra eller dålig”-frågor uppmuntrar nämligen till enkla svar och svar som enbart kommer efter tycke och smak. Och eftersom det finns så mycket olika smak här i världen så räcker sällan en enda persons personliga smak som omdöme för din text.

Som jag tidigare skrivit kan man ju för ett längre projekt testa metoden ”Skriv först, redigera sen”, men om man ändå vill ha feedback tidigare i processen kan ett sätt vara att välja ut specifika stycken som man funderar över. Man kan så att säga, behålla helheten för sig själv, men släppa iväg prover på analys som tål grundlig undersökning.

Här följer en liten lista på vad som kan vara bra att tänka på innan man låter någon läsa ens text.

  • Vad vill jag ha ut av läsningen?
    Definiera detta i förväg för dig själv och den som ska läsa.
  • Vem är det som ger kritiken?
    Har personen egenintressen i att behandla dig på ett speciellt sätt? (Ser personen upp till dig? Är det en nära vän som inte vill såra dig?)
  • Hur ger denna kritik i andra avseenden?
    Anmärker personen ofta på folks klädval, stil o.s.v?
  • Har personen kunskap om litteratur och skrivprocesser?
    Detta är inte alltid nödvändigt, och det kan vara bra att ha både folk som är vana att läsa och de som inte är det för att lägga märke till saker i sin text, men för konstruktiv kritik kan det vara bra om personen kan förklara sina ståndpunkter så att en skrivande människa kan förstå dem
  • Är personen själv skrivande?
    Här kan det vara bra att se upp med två saker. Potentiell avundsjuka och om personen vill få dig att skriva som den själv gör.
  • Är personen i din tänkta målgrupp? (Om du har någon vill säga)
  • Hur ska jag gå vidare sen?
    Är målet att skriva om texten eller bara att få någons åsikt på en färdig produkt?

Övning

1. Låt någon du litar på läsa någon av dina texter.
Vad tar du till dig och vad saknar du i responsen?

2. Ge respons på någon annans text och försök att vara både ärlig och konstruktiv i din kritik.

Vad behöver du öva på? Hur pass saklig är du i din respons och hur mycket handlar om din personliga smak?

Glöm inte att det till sist alltid är din text och dina val oavsett vad någon säger!

/Jens Klitgaard

Veckans gäst: Iza Melody Frost

Iza Melody Frost

I februari 2014 publicerades min första romantiska och erotiska novell i serien Vardagserotik hos e-bokförlaget RoM (Reads of Mine). Den sjunde och sista novellen beräknas komma ut i juli.

Hur började det?

För drygt åtta år sedan gick förlaget Harlequin ut på sin hemsida och berättade att de sökte svenskskrivna manus i svenska miljöer. Herregud, vad min hjärna spann loss. Det fanns ju inga romantiska kärlekshistorier som utspelade sig i våra djupa skogar, bland vackra klippor eller på våra härliga stränder längs kusten. Jag ville så gärna läsa en sådan bok att jag bestämde mig för att skriva en själv. Men jag var ung och hade ingen disciplin. Åren gick och Harlequin lade ner satsningen utan att ge ut något. Jag var dock redan biten av skrivandet och kämpade vidare, men inte i samma genre för jag trodde det var omöjligt att skriva om kärlek och bli utgiven. Simona Ahrnstedt skulle senare bevisa mig fel. Ytterligare flera år senare började det verkligen hända grejer; Simona gav romance-genren ett ansikte i Sverige och e-böckerna blev allt vanligare. Småförlag poppade upp som svampar ur marken, och möjligheterna kändes större, häftigare och framför allt friare. Jag anmälde mig till Simonas romance-kurs, och bestämde mig. Jag skulle skriva i den här genren och jag skulle satsa!

Varför digital utgivning?

För ungefär tre år sedan lärde jag känna en tjej på nätet, vi hyste samma intresse för romantik och hon startade RoM, ett digitalt ’indie’-förlag med fokus på unga vuxna och crossover. Första gången vi träffades på riktigt var sommaren 2013 på Simonas kurs och jag tror att den gav oss båda ett förnyat sug efter romance. I efterdyningarna av kursen skrev jag på skoj ett antal noveller med småtokiga arbetstitlar, en sysselsättning som var menad att roa mig själv och ge mig en paus från de bokmanus som jag slet med för tillfället. När jag väl hade skrivit novellerna insåg jag att jag ville att de skulle bli lästa. Eftersom jag själv läser enormt mycket e-böcker och tilltalas av formatet var det självklart att publicera dem digitalt.

Varför romantik och erotik?

Under våren har sex av de sju planerade novellerna i serien Vardagserotik getts ut på RoM förlag. Vardagserotik är en hyllning till Svensson-ligget, till det enkla och okomplicerade, till människor som älskar varandra, oavsett hur länge de har levt tillsammans eller om de nyss har träffats. Mina noveller innehåller ljuv romantik, lika väl som pirrig erotik, och jag är fullkomligt övertygad om att fler än jag vill läsa den här sortens berättelser. Jag har hittat det jag vill göra och oavsett om jag i framtiden väljer att skriva paranormal, suspense eller contemporary, så kommer kärnan bestå av romance, för är det något man aldrig kan få för mycket av så är det kärlek. Och sex. Men mest kärlek.

Läs mer om Iza Melody Frost här: www.izadoramelodyfrost.wordpress.com

Tävling – Redigera din roman!

Den 21 juli släpps kursen ”Redigera din roman” och den har du chans att vinna. Kursen finns i två varianter: en självstudiekurs och en kurs med coaching.

1:a pris kursen med coaching (värd 15.000 kr inkl moms)
2-3 pris självstudiekursen (värd 825 kr inkl moms)

Tävlingsuppgifter:
1. Berätta om ditt skrivprojekt – med max 300 ord (du kan lita på att vi inte sprider informationen vidare)
2. Motivera varför du behöver stöd med redigering av romanen – med max 100 ord.
3. Maila dina texter för punkt 1 och 2 till redigera@annljungberg.se senast 17 juli.

Vi, Ann och Jens, är jury och väljer de bidrag som berör oss mest. Vinnarna meddelas den 21 juli och kan sedan påbörja kursen när som helst inom ett år.

Veckans gäst: Stefan Nilsson

Stefan Nilsson

Jag har levt på att skriva hela mitt vuxna liv. Men att skriva roman var något annat. Det fanns en hel del att lära under resan fram till utgiven bok.

Jag skrev min första tidningsartikel när jag var 17 år. 39 år senare jobbar jag fortfarande på GT i Göteborg. Hur många artiklar det blivit har jag ingen aning om. De flesta artiklar jag skriver är 2000–3000 tecken. Skriver jag riktigt, riktigt långt hamnar jag på 7000–8000. Men det är max två gånger per år jag får breda ut mig så. Min debutroman ”I flyktens skugga” innehåller ungefär 850000, för er som hellre använder ord som längdmått är siffran ungefär 150000. Fram tills jag satte vad jag trodde var den sista punkten i mitt manus hade jag ingen om att jag stod inför en process jag aldrig tidigare varit i kontakt med.

Även om jag var osäker på om jag överhuvudtaget skulle nå några läsare kände jag mig ändå trygg i mitt skrivande. Det är ju mitt yrke att sitta vid datorn och formulera mig. Att jag skrivit boken några timmar då och då under tio års tid i en brassestol i ett husvagnstält vid Medelhavet upplevde jag inte som ett problem, jag tyckte storyn hängde ihop bra ändå.

Men när boken väl kom ut i april förra året hade jag varit med om en del omvälvande upplevelser. Som många andra hade jag haft mina ångestpromenader till brevlådan för att plocka ut den ena refuseringen efter den andra. Efter att några år senare ha vänt mig till en lektör och fått en ordentlig läsning för att äntligen få ut min bok blev jag generalsågad.

Men det mesta dramatiska var ändå att själva fundamentet i berättande skakades. I drygt tre decennier har jag levt med uppfattningen att om jag bara har en början och ett slut på min berättelse löser sig resten. Detta oavsett om jag skriver kort eller långt eller om jag håller föredrag eller berättar inför publik. Men när ”I flyktens skugga” kom ut fanns både en ny inledning och ett helt nytt slut där jag kastade bort 45 slutsidor och ersatte dem – med något som faktiskt blev mycket bättre.

Ann Ljungberg, min författarcoach, lärde mig läxan. Ska boken bli intressant måste man vara beredd till förändring. Inget är heligt. Darlingar måste killas.

När jag nu närmar mig utgivning av roman nummer två har jag haft bättre koll på förutsättningarna och skrev naturligtvis ett manus som kunde användas rakt av utan större korrigeringar.

Icke så.

Medan jag i jobbet fortsätter ösa ur mig bokstäver både i papperstidningen och på webben är det fortfarande en helt annan sak att skriva en bok. Men den här gången räckte det att jag skrev om slutet.

Jag fick behålla början.

Nästa gång siktar jag på att behålla både början och slutet.

Stefan Nilsson

Hittills utgivet: ”I flyktens skugga” (Hoi) 2013

Läs mer om Stefan på: http://stefannilsson.hoi.se/

Foto: Jan Wiridén

 

Lägg märke till udda sammanträffanden

På 1920-talet myntade den schweiziske psykologen, psykiatern och författaren C. G. Jung  begreppet ”Synkronicitet”. Det betyder något förenklat, “ett meningsfullt sammanträffande”. För att ta ett exempel, vi tänker ena stunden på en person vi inte pratat med på flera år och andra stunden, kanske bara en halvtimme senare, så ses vi av en slump på tunnelbanan.

Händelsen i sig kan inte bevisas av ett orsakssamband, men den betyder något för oss. Vår vardag är fylld av denna magiska ingrediens av händelser, som när de analyseras närmre är så pass osannolika att de inte borde inträffa de närmsta 436 miljarder åren. Likväl existerar de. Och litteraturen skulle inte vara sig lik utan den – med största sannolikhet skulle den vara mycket tristare.

För att ge ett mer utförligt exempel på en synkronicitets omöjlighet vill jag dela med mig av något som hände för ett tag sen.

Jag skulle träffa en av mina bästa vänner på krogen Söders hjärta i Stockholm. Vi har känt varandra sedan barndomen, men nu på senare år har vi inte setts lika ofta eftersom han studerat utomlands. Med i gänget var också en argentinsk vän som nyligen flyttat till Sverige. I början av kvällen var det hög ljudvolym och svårt att föra något riktigt samtal, det var också väldigt trångt så vi fick inte plats vid samma bord. Jag var tvungen att växla mellan de olika borden då jag var länken mellan de olika sällskapen.

Efter ett tag går min barndomsvän hem. Lokalen är nu mindre full och ljudnivån lägre, jag sätter mig med min argentinska vän och hans flickvän som är från Sverige, men som jag aldrig träffat tidigare. Jag berättar om min barndomsvän och om hur han har ett landställe i Dalarna som vi var på varje sommar när vi var yngre. Då säger flickvännen att hon är från Dalarna och undrar var gården ligger. Jag säger att den ligger i ett litet, litet samhälle utanför Rättvik.

Hon tittar på mig förvånat och säger: ”Min släkt kommer från den byn!”.

Bara detta tyckte jag var högst underligt. Det handlar verkligen inte om någon metropol, och är inte en by man åker till utan anledning, en samling hus efter landsvägen mot Furudal från Rättvik. Hon berättar att hon släktforskat tidigare i år, och i somras bestämde sig för att åka med sin pappa för att se var han bott när han var liten, det var samma by, men familjen hade flyttat därifrån för länge sedan.

Jag blir riktigt intresserad, då jag själv kan orientera mig i minnet kring den lilla bygatan och jag ber henne förklara vilket hus som var hennes familjs. Det är då hon säger namnet på gården. Gården där jag varit varje sommar och som min barndomsväns familj köpt för ungefär 30 år sedan. Jag kan inte tro att det är sant. Finns det fler gårdar med samma namn?

Hon tar upp sin telefon och visar en bild som hon tagit när de passerade förbi där i somras. Det finns ingen tvekan. Det är samma hus, samma infart, samma loge, samma hönshus! Jag känner rysningar längs ryggraden och otroligt uppspelt. Som om inte detta sammanträffande var nog, så hade jag också varit på gården denna sommar för första gången på 10 år för att jag ville visa min flickvän var jag brukade tillbringa min barndoms somrar och förstod de måste tagit bilden ungefär vid samma tidpunkt som vi var där.

Jag ringer upp min barndomsvän som vid det här laget redan hunnit hem och var halvvägs nerkrupen i sängen. Han förstår knappt mina uppspelta ord, men till sist inser han sambandet. Och han hade bara en timme innan suttit ett bord bort. I sommar ska de alla träffas på gården. Vem vet, kanske jag också åker dit.

Övning:

1. Skriv ned någon liknande händelse som hänt dig. De allra flesta har råkat ut för osannolika sammanträffanden, men ofta försöker vi förminska dess magi. I en skönlitterär berättelse tar vi dem däremot nästan för givet.

2. Analysera ditt aktuella skrivprojekt. Vilka synkroniciteter utsätter du dina karaktärer för? Om inga. Hur skulle det påverka texten?

3. Försök att närmaste veckan lägga märke till märkliga sammanträffanden i din vardag.

/Jens Klitgaard

Rss Feed Tweeter button Facebook button Linkedin button Youtube button