Jag har jobbat hårt med en egen bok (Min kompis är författare) senaste tiden men vissa dagar har det tagit emot. Hur kan det komma sig att något som man tycker är något av det roligaste som finns plötsligt känns som värsta straffarbetet? Fastän jag lagt upp det på det som jag trodde var det allra bästa sättet:
- En snäv deadline – eftersom jag inte gillar när det drar ut för långt på tiden och eftersom ämnet är så aktuellt och nytt att det hinner förändras medan jag skriver om det. Bra – men också stressigt förstås, det kan vara en del i motståndet.
- En välformulerad målgrupp – jo, det här är boken för författare som inte tagit till sig sociala medier ännu.
- Ett ämne jag är intresserad av – absolut, jag är fascinerad av sociala medier sedan mycket länge. Men jag är ingen expert och vill inte heller framstå som någon sådan – det är inte för min egen skull jag skriver boken. Har en Co-writer, det känns bra. Mindre bra att det är min del som tagit längst tid att göra.
- Intervjuer med trevliga, åsiktsfulla, insatta människor. Jättekul – men jag har blivit trött på min egen röst när intervjuerna ska renskrivas.
Men, klart blir det! Och lanseringsfest den 23 juni! Det som givit mig kicken att färdigställa är en massa roliga distraktioner, som att plötsligt få en fungerande internetuppkoppling eller att strunta i alltihopa och äta ostron i sittbrunnen. Att göra lite om dan istället för att skriva i 12 timmar…
Just idag ramlar det in mail i brevlådan med tips om hur man betvingar sina skrivarmonster.
Detta tips kommer från WriteSparks
Bra va! Sparar till nästa bok som ska börja skrivas om ett par veckor 
