Alla som följer bloggar om skrivande har förmodligen läst alla glädjeutrop de senaste veckorna – efter att Skrivarmamma och Frida fått förlagskontrakt. Åsa Hellberg visar på ett helt gäng bloggvänner som blivit författare. Den här delade glädjen skapar nyfikenhet runt böckerna och det ska bli jättekul att se hur det sprider sig när de senaste alstren kommer ut.
Som jag ser det är det ingen tvekan om att det är positivt för blivande författare att blogga. Gärna lång tid innan de kommer ut som författare. Här börjar du etablera din läsekrets. Ändå är det långt färre än hälften av de författardrömmare jag jobbar med som bloggar. Några av de argument jag hört:
- Det tar för mycket tid, som jag vill ägna åt att skriva på min bok istället
- Jag har inget att skriva om
- Jag vill inte berätta om mitt liv och vad jag äter till lunch
- Jag kan börja när boken kommer ut
- Jag ser inte vitsen med det
Den första punkten förstår jag bäst, ibland vill inte tiden räcka till. Men det går att skriva kort. Det går att sätta sig någon timme och skriva en massa blogginlägg som man kan pytsa ut över tiden.
Och en författare behöver inte bli lunchprivat på bloggen (om man inte VILL vara det förstås) – det finns hur mycket som helst att skriva om som anknyter till boken, författarskapet, läsarna, skrivprocessen mm. Några tips här.
I dessa bloggsamlingar finns mängder av blivande och etablerade författare att inspireras av:
http://skrivande.collected.info/
http://forfattarbloggar.collected.info/
Vad är DITT bästa tips för blivande författare som inte bloggar ännu?
Ja, det är bra frågot, jag fattar inte heller. Har också under senaste månaden letat efter pedagoger inom folkbildningen som ev. bloggar om sitt arbete, men bara hittat en (1). Vill verkligen förstå detta.
Bra tips, tur jag startade nu kanske då, då jag vill debutera inom några år:)
Kan ju också vara att de är rädda att ingen kommer gilla det de skriver, eller att de ska misslyckas, om än undermedvetet.
Personligen ser jag mitt bloggande som en chans att få kritik, bra eller dålig spelar mindre roll, det är fortfarande en chans till utveckling
Är det verkligen så?
Du kanske märker det, men vi andra inte, eftersom de blivande författare som inte bloggar “inte syns” (ännu ett argument att blogga, man måste synas, i alla fall lite…).
Själv började jag blogga för att få skriva. För att hålla skrivardelen av hjärnan igång (jag var också rädd för att jag höll på att tappa min svenska).
Fortfarande är det så att jag bloggar mindre om jag är inne i en intensiv skrivarperiod och mer om jag inte är så aktiv med något manus. Då blir det som en behövlig paus från manusskrivande samtidigt som man inte slutar skriva helt.
Sedan är det ett problem, det där med VAD man ska skriva om. För mycket vardagsbestyr blir uttråkigt för läsaren i längden. Likaså för mycket foton på en själv. Det kan jag reta mig vansinnigt på.(I övrigt är bilder bra att ha med, för att bryta av texten).
Jag bloggar aldrig om familjen, eller publicerar bilder på den. Jätteviktigt för mig. Man måste få vara privat, utan att vara tråkig.
Monica bloggade senast om: Flyt!
…URtråkigt för läsaren… ska det givetvis vara!
Monica bloggade senast om: Flyt!
Jag har bloggat ett tag nu och tiden är ett problem emellanåt för det är trots bokskrivandet som har högsta prioritet. Det jag skriver om är mest det som är intressant för andra som är intresserade av böcker och skrivande. Det blir om skrivartävlingar, intervjuer, recensioner, hantverket kring skrivande och naturligtvis en del kring hur det går för mig själv…
Förhoppningsvis är det intressant för andra.
Eva Holmquist bloggade senast om: Recension- Istället för ensam
Jag började blogga i samband med att jag gav ut min debutroman. Jag tänkte att jag skulle hålla det kort där och endast kommentera tidningsartiklar. På boktipset.se hade jag tänkt skriva om mitt författande och tankar kring böcker. Men det visade sig att jag tyckte det var roligare att skriva om olika saker så nu bloggar jag endast på Morran-bloggen. Senare i sommar tänkte jag föra över allt till wordpress under eget namn. Varför kalla sig för Morran när man heter Hanna lixom?
Vad är den stora vinsten? Varför? -Blir man en bättre skribent? Eller är det för att man syns och förlagen går in på bloggen och kollar när man har skickat in ett manus? Fattar inte riktigt grejen här …
Sara, bloggandet kan bli ett sätt att etablera en läsekrets och vara en del av marknadsföringen av ditt författarskap. Utan att du för den skull behöver bli “säljig”. Om förlagen skulle titta på bloggen (det är dock inte det främsta argumentet) är besöksstatistiken och kommentarerna minst lika intressant som innehållet. Ingen författare en ö.
Inte hade jag tänkt skriva en bok när jag började blogga på allvar 2009! Men ju mer jag skrev och ju fler nya vänner jag fick tack vare bloggen, desto mer inspirerad blev jag. Och nu ska det ta mig sjutton bli en bok så småningom. Om det och mycket annat smått och gott skriver jag i min blogg. Det roliga med en blogg är också att se hur innehållet förändras med tiden.
Annika bloggade senast om: Klockan 04-30
Mitt bästa tips är att inte ha så höga krav på sig själv och sitt bloggande. Du måste inte publicera tio eminenta och supersmarta blogginlägg i veckan! Var ligger ribban för ett bloggande som just du hinner med och kan underhålla? Själv har jag ambitionen att skriva 2-3 inlägg i veckan, och helst ska åtminstone ett av dem vara lite klokt och verka genomtänkt
Men så kommer det en vecka där det händer mycket annat, och så blir det inte ett enda inlägg den veckan, och då får det vara så.
Jenny Forsberg bloggade senast om: Mr Miyagi skriver servett-haiku på Stockholmsfik i maj 2011
Hej!
Jag tycker liksom några ovan, att bloggande är ypperlig marknadsföring!
Fortsatt trevlig kväll på er!
Varma hälsningar
Maja
FotnotsMaja bloggade senast om: Nationaldag