Ingrid Elfberg

Jag heter Ingrid Elfberg och är författare.

Och varje gång jag säger det där ordet, författare, får jag hålla emot för att inte se mig om över axeln. Det känns fortfarande, efter två utgivna romaner, som en bubbla som någon väldigt enkelt skulle kunna sticka hål på. Inte ens antagningsbeskedet från Författarförbundet kan helt ta bort min lilla oro för att detta bara är en dröm som jag snart ska vakna upp ur med ett plopp.

”Deckaren är död” uttalade sig en av dom stora på bokmässan för några år sedan. Han kunde inte ha haft mer fel. Visserligen ges det ut deckare i en sådan omfattning att konkurrensen därute är mördande, ja förlåt 😉 men intresset verkar inte avta. Och inte har heller kvaliteten blivit lidande, så som Mankell förutspådde, utan jag upplever att konkurrensen ökat kraven både på oss författare och gjort våra läsare mera kräsna.

Deckare, eller spänningsromaner, är idag mera likt ett grenverk på ett stort träd än den polisroman det en gång var när det begav sig med Maria Lang och Sjövall Wahlöö. Att hitta en trend bland deckarutgivningen just nu är ganska svårt. Jag skulle snarare vilja påstå att trenden går mot att förgreningen i deckarträdet blir allt fler och att det blandas friskt mellan olika genrer. Och att deckaren smyger sig på den så kallade litterära romanen i ett rått bakhåll.

Möjligen att det finns något som kan kallas mainstream men det är å andra sidan inte det jag skriver. Ni vet dom där med en kommissarie som är frånskild, alkoholiserad, djupt deprimerad fast han inte erkänner det och på grund av allt detta är arbetsnarkoman – som blir väckt av telefonen mitt i natten i första kapitlet.

Nä, jag skriver psykologiska thrillers. I samma anda brukar Karin Fossum, Denise Mina, Dennis Lehane och andra storheter nämnas. Märk att jag inte jämför mig med dom. 😉

Min huvudmiljö är Göteborg. Staden där jag bor sedan lite mer än tjugofem år. Det är en stad med många olika karaktärsdrag, med lång historia och många fantasieggande platser, som jag gärna letar upp och sedan använder mig av i mitt skrivande. Jag har till och med en föreslagen promenad på min hemsida med udda och suggestiva miljöer som förekommer i min andra thriller. För den som är sugen.

Jag är ursprungligen från norra Sverige, född och uppvuxen i Östersund, med rötter i både Jämtland och Härjedalen. Och en och annan avstickare dit blir det så klart i mina romaner.

Mitt skrivande kunde ha tagit tvärstopp när jag började gymnasiet. Med ett svällande självförtroende och högsta betyg i svenska kom jag till en ny lärare i svenska, eller ny var han ju inte, snarare begagnad, sur och intorkat stel, och tyckte att vi skulle läsa klassiker och recensera dom. Strindberg stod på menyn. Jag fick Giftas. Och som radikal feminist på den tiden sågade den jämns med fotknölarna. Betyget gick från full pott till ett IG över en natt. Jag har fortfarande svårt för Strindberg.

Men skrivandet tog inte slut. Det fanns alltid med mig och fick i början av tvåtusentalet våldsam fart av härliga skrivarkurser på Fridhems folkhögskola, som jag varmt kan rekommendera, några glimrande somrar under dom höga päronträden på skånska slätten och senare eld i baken av två litterära priser jag vann för noveller.

Ballografpriset 2004 var det häftigaste. Att få ta emot det ur Håkan Nessers hand på bokmässan var stort och gav mig en kick i skrivarsjälvförtroendet. Stort tack Håkan för all din uppmuntran.

2009 kom min första thriller ut och med pocketböckerna inräknat sålde den i mer än 40 000 exemplar. Sen kom livet lite emellan och mina andra roman kom ut i våras. Hur det går för den vet jag inte än, men en hel del recensioner har det blivit, vilket är uppmuntrande eftersom spänningslitteraturen ofta ratas av recensenterna.

Min andra roman som heter ”Tills döden skiljer oss åt” handlar om våld och förtryck inom en relation, oftast utövat av en man mot en kvinna. Ett ämne som engagerar mig starkt. Historien cirklar kring Erika som flyr från sin man och försöker hitta en plattform för ett nytt liv. Men hennes man kommer efter. Och gör allt för att förstöra hennes liv och hennes försök att bryta sig loss.

Jag har medvetet spetsat historien genom att göra Erika till polis, det mest osannolika offret för relationsvåld. För att kunna ifrågasätta myten om att det är en särskild sorts kvinna som faller offer för våldsamma män. Men också för att kunna beskriva dom fula och sjuka mekanismer som gör det så svårt och så farligt att bryta upp ur en våldsam relation.

Boken handlar så klart inte bara om Erika och hennes kamp. Den handlar också om ett fall som hon sätts att utreda på det nya jobbet på polisen i Göteborg. En kvinna har försvunnit … och deras historier vävs efter hand ihop på ett sätt som man först inte kan se.

Jag skriver nu på bok tre som kommer att gräva lika djupt i människors psyke som dom tidigare. Den kommer att handla om vårt, ibland mycket orealistiska och naiva, sökande efter den stora kärleken, den som ska förlösa oss eller göra oss hela. Och om odjur som lurar där ute för att utnyttja det.

Happy writing till er alla. Att skriva är det bästa som finns!

Ingrid Elfberg

www.ingridelfberg.se

Mina två böcker har översatts till norska och tyska för er som behärskar det.

Comments

comments

Pin It on Pinterest

Share This

Share this post with your friends!