Annika Estassy

Vi skriver som dem vi är – om min skapelseprocess

Den 24 januari 2011 började jag på Ann Ljungbergs Romankurs på distans. Den 10 oktober samma år var jag klar med den. Jag hade då kommit igång ordentligt med mitt manus och var fast besluten att inte bara skriva färdigt utan att även få ett förlag att nappa. I sitt slutomdöme meddelade Ann att hon trodde att jag hade stora möjligheter att bli utgiven även om det naturligtvis återstod mycket hårt arbete innan dess. Det var den sparken i rumpan jag behövde. För om Ann trodde på mig måste ju också jag göra det, eller hur?

Idag sitter jag med facit. Det blev en bok även om det tog mig ytterligare ett år och ett antal refuseringar och omskrivningar innan ett förlag nappade. Om några veckor kommer min andra roman, Croissants till frukost, ut och jag har lärt mig en hel del under resans gång. Förutom att ha förstått hur ”branschen” fungerar (och inte fungerar), har jag även kommit till insikt när det gäller min egen skapelseprocess. Jag skulle kunna sammanfatta det senare med följande konstaterande: Vi skriver som dem vi är.

Så här:

Om du har en personlighet som innebär att du gillar struktur kommer du förmodligen att känna dig bekväm med att ha planerat din berättelse från början till slut. Du har intervjuat dina karaktärer, gjort din research, har ett ordentligt synopsis som stöd och kapitel- och scenindelningarna är klara. Själv är du kanske en person som gillar att ha det städat på diskbänken innan du börjar laga mat …

Om du däremot känner att ordning och reda hämmar dig, gissar jag att du inte heller kommer att gilla att ha ett sådant arbetssätt när du skriver. Förmodligen föredrar du att kasta dig över tangentbordet. Skriver som en galning och tänker att allt går att rädda i redigeringsstadiet. Att diskbänken ser ut som om tredje världskriget brutit ut när du ska till att laga mat stör dig inte nämnvärt …

Sedan kan man vara lite av det ena och mer av det andra och tvärtom. Alla är vi olika, även när det gäller vårt skrivande. Däremot tror jag att det krävs ett färdigt manus innan vi riktigt förstått vilken process som passar oss bäst. Som nybörjare var det väldigt skönt att ha en struktur att hålla i handen. Numera vill jag ha friare tyglar.

Med Solviken, min första bok, var jag alltså väldigt strukturerad vilket var till ovärderlig hjälp när jag kom till redigeringsstadiet och ville ta bort/lägga till karaktärer och konflikter. Genom att titta på mina scen- och kapitelanvisningar såg jag direkt var i berättelsen jag behövde gå in och ändra. Utan alla anteckningarna jag gjort, hade jag förmodligen virrat bort mig och skapat monstruösa logiska luckor.

När jag bestämde mig för att skriva Croissants till frukost (den kommer ut den 28 april) orkade jag helt ärligt inte med att återigen bygga upp en så detaljerad struktur. Kände inte heller att jag behövde det (som person gillar jag att ha en ren diskbänk när jag börjar laga mat men jag följer mycket sällan ett recept till punkt och pricka utan improviserar gärna och höftar till ibland …).

Istället började jag med att skriva en baksidestext och hitta på en titel. Därefter fokuserade jag på mina två huvudkaraktärer och på deras utveckling och inre resa och lade till ett antal sidokonflikter. Sedan skev jag tre olika slut. När det var gjort gick jag över till att skissa på en början, en första tröskel och en första utmaning, en mitt, en andra utmaning och en andra tröskel. Jag tecknade en tidsaxel samt skrev upp ett antal scener som jag ville ha med eftersom jag tyckte att de gav krydda åt berättelsen och ökade dess underhållningsvärde.

Ramarna var satta men jag lät berättelsen driva sig själv framåt. Eftersom Solviken fått mig att inse att jag, till skillnad från många andra författare, inte alls gillar redigeringsstadiet, valde jag att skriva varje dag men utan att hetsa, allt för att få till så bra ord som möjligt och slippa blajet. Målet var minst 500 ord om dagen. Ibland tog det mig tjugo minuter att skriva dem och många gånger fortsatte jag av bara farten. Ibland var det precis tvärtom – som att springa i melass. Men jag gav mig inte och tre svettiga timmar senare hade jag mina 500 ord.

Förra veckan påbörjade jag mitt tredje manus. Ramarna är klara, titeln och baksidestexten likaså och jag ska försöka hålla fast vid samma strategi: Att skriva varje dag och inte skriva snabbare än att jag hinner tänka efter före.

Comments

comments

Pin It on Pinterest

Share This

Share this post with your friends!