Det är kanske inte alltid lätt att erkänna det. Men när man är inne i en skapande process sneglar man ofta på andra. Andras framgång. Andras misslyckanden. Andras skapande. Avundsjuka är extremt tabubelagt och kan få en att skämmas och känna sig som en sämre människa. Det kan nog också klassas som ett av de mest effektiva sätt att sabotera för sig själv och sitt skrivande. Men där avundsjukan finns, kan också en del av det du skulle vilja bli, känna eller uppleva finnas. Låt den därför bli en ledsagare istället. En drömindikator.

Andras framgång, särskilt om det handlar om någon som skriver texter i ens “egen” genre, kan verka helt paralyserande. Man tappar lusten att skriva för man upplever att dessa framgångsrika personer redan har gjort det som man själv företagit sig att göra. Man känner sig osynlig, frustrerad och olycklig, det hela är orättvist! Varför fick den där personen så mycket uppmärksamhet? Egentligen är boken överskattad, varför ska den vara nominerad till Augustpriset?

Att ägna tid och tankekraft åt att uppmärksamma andras misslyckanden är andra sidan av samma mynt. Dessa “misslyckanden” statuerar exempel över var du inte vill hamna, vem du inte vill bli, hur du inte vill skriva och återigen hämmar det dig från ditt skrivande… Eyes on the prize!

Till sist, att avundas andras skapande och produktivitet kan även det bidra till handlingsförlamning, men kan också fungera motsatt beroende på hur du angriper känslan (prestationshets). För egentligen handlar detta inte om att kritisera saker du själv eller andra har skapat, utan om rent självplågeri för att du själv inte skapat tillräckligt mycket.

Alla har olika förutsättningar och fungerar på olika sätt. Jag såg en gång en intervju där Leonard Cohen jämförde sin och Bob Dylans produktivitet. Jag kommer inte ihåg den exakta formuleringen, men han sa något i stil med: “Jag gör i bästa fall 10 bra låtar på 10 år, Dylan skrev nyss en på toaletten.”

Att se en person som utnyttjar sin tid på ett sätt och med en energi som sprudlar av kreativitet kan faktiskt vara en väg in till skrivandet, och ge inspiration. Det vill säga: om du erkänner denna avundsjuka först.

Det är det värderande ögat på andra som knyter dessa punkter samman. Värderar du andras insatser negativt är det större sannolikhet att du värderar dina egna på samma sätt. Även om du inte själv lägger märke till det. Värderar du dem istället för högt så riskerar du att förminska dig själv och ditt eget existensberättigande. En god vän till mig sa ”åk på din egen cykel”, tänker ofta på det (tack! om du läser detta).

För att använda avundsjukan som drömindikator måste vi först ställa oss själva några frågor…

Veckans övning:

Gör en mind-map. Rita först tre tomma bubblor på vänster sida pappret under varandra.

  1. Skriv ”Andras framgångar” i den översta bubblan. Vilka personers framgång blir du avundsjuk på. Finns det någon gemensam nämnare? Vad får det dig att känna i kroppen när du läser om dem?
  2. Skriv ”Andras misslyckanden” i mittenbubblan. Vems ”misslyckande” var det senast du ägnade tankekraft åt? Det behöver inte vara en författare… Vad gör du själv, medvetet eller omedvetet, för att undvika att hamna i samma position?
  3. I den tredje bubblan längst ner, skriv “Andras skapande” och lista vilka personers kreativitet och produktivitet du avundas. Finns det något du kan lära dig av dem? Finns det till och med en möjlighet att fråga dem personligen hur de gör? (troligen kommer denne svara att den inte alls tycker att den är tillräckligt produktiv…)
  4. Gör nu två andra bubblor på höger sida pappret, lite större än de på vänster sida. Här skriver du ”mina drömmar” och ”mina mardrömmar”. Fyll på med tankar.
  5. Försök se om du kan dra streck emellan bubblorna på vänster sida till höger sida. Vad händer?
  6. Gör något i minst 20 minuter som får dig att känna dig aktiv och som tar dig vidare i ditt skrivande. Det spelar ingen roll vad, köp papper till skrivaren, fortsätt på din författarblogg eller skriv en stund. Huvudsaken är att du gör något som får dig att känna dig ”på gång”.

Lämna gärna kommentarer nedan

/Jens Klitgaard

Comments

comments

Pin It on Pinterest

Share This

Share this post with your friends!