Visst är det sant att många av oss behöver vara helt för oss själva i skrivandet. För många är detta naturligt och en förutsättning, för andra så är avsaknaden av en kollektiv process svårhanterlig. Ingen som sätter dina ramar, ingen som tvingar dig att bli färdig, förutom du själv. Dessutom krävs det att du ensam står för energin, kunskapen och hela hantverket…

Ibland suktar jag något enormt efter en gemenskap och ett nytt sätt att skriva, ibland tycker jag att det är väldigt skönt att vara själv. Det senaste åren har jag i princip suttit ensam merparten av mina arbetsdagar. Inte så att jag enbart skrivit under dessa timmar, verkligen inte, men jag har i stort sett endast mig själv som sällskap. Som tur är trivs jag ganska bra med det, särskilt som jag kan jobba på egna tider och på många sätt sätta mina egna villkor, men behöver jag ens säga att det också kan bli påfrestande? Ibland känner jag en rundgång av tankar och kan inte komma loss. Mina lungor andas samma använda luft, det blir tungrott och jag kan sitta flera timmar och bara stirra på skärmen. Demonerna kommer fram.

Jag vet att de allra flesta som skriver också har ett annat ”vanligt” jobb, något som håller en på jorden, for good and bad.  Mitt problem är att jag alltid har ogillat att ha en traditionell arbetsplats, folk som flåsar en i nacken, vill saker, obligatoriska fikapauser och onödigt långa möten och konflikter över småsaker, så jag har löst det på ett annat sätt. Men det kan också vara bra med ett mellanmänskligt utbyte… Jag förstår det. Ibland kan ju faktiskt det bästa för skrivandet vara att bara gå ifrån skärmen och träffa lite folk istället. Byta vardagliga kommentarer, finnas till i ett sammanhang.

Inom film och TV så är samarbetsprocessen i skrivandet ofta en förutsättning för att saker ska kunna bli gjorda, något som jag också har goda erfarenheter av. Det är kul att byta idéer, spåna karaktärer och få inspiration och energi av varandra. Men att skriva en roman på det sättet… tillsammans med någon? Tanken tar ändå emot. Det har nog en del att göra med den här gamla föreställningen om det ”ensamma geniet”, att det liksom är så det går till, men handlar också om att jag tänker att det är lättare att skriva själv. Uttrycka mig. Eller är det bara en egenuppsatt begränsning utan täckning? En del skönlitteratur på senare tid har ju skrivits av författarduos och andra konstellationer, bland annat den framgångsrika ”Cirkeln”-duon: Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg.

Kanske är det en ny trend som kommer hålla i sig och få flera intresserade av att bryta idén om det ensamma författargeniet? Vem vet, kanske kommer vi någon gång i framtiden till och med se ett nobelpris i litteratur som ges till en duo eller ett skrivarkollektiv?

Hur som helst så handlar veckans övning om att skriva tillsammans.

Kort övning (skriv i ca 10 min)

  • Lista fem saker som skulle vara spännande med att skriva tillsammans med någon eller några.
  • Vad skulle den personen behöva ha för egens kaper för att kunna jobba med dig?
  • Vad tror du att du skulle behöva kompromissa med för att få det att funka?

Längre övning

Pröva att skriva en text tillsammans med någon eller några. Börja enkelt med någonting kortare. Detta kan vara en väldigt bra övning för att också få syn på sitt eget sätt att använda språket.

Några olika metoder:

Stafettnovell – Den ena börjar, den andra fortsätter, växla så till dess att novellen är klar. Gå sedan igenom den tillsammans och redigera den så att språket känns enhetligt.

Följetong – skriv varsitt avsnitt i en egen längre berättelse. Försök fånga och hålla varandras ton och språk (den som börjar bestämmer). Testa att se om det går att hitta en gemensam nämnare.

Skriv varsin karaktär och växla deras kapitel – Det kan vara väldigt svårt att hålla samma språk. Ett trick för att komma runt det kan vara att skriva en egen karaktär som får låta på ett eget sätt.

Kom ihåg att det kan vara bra att testa först att leka med övningarna innan ni bestämmer er för ett långt projekt.

/Jens Klitgaard

Comments

comments

Pin It on Pinterest

Share This

Share this post with your friends!