Låt oss en gång för alla inse det. Att skriva skönlitterärt handlar mest av allt om en sak: att förmedla känslor. Inget annat är så viktigt för en bra läsupplevelse som detta. Du kan skriva hur snyggt som helst, framlägga geniala handlingsstrukturer eller ha den djupaste symboliska betydelsen i en text, men förmedlar den ingen gripbar känsla hos läsaren faller den ändå platt.

En författares farligaste fiende är det slentrianmässiga, det likgiltiga, det tråkiga och det själlösa. Känslor gör att vi engagerar oss som läsare. Känslor är liv och vi vill ha kött och blod, gestaltning. Som jag varit inne på tidigare räcker det inte med att rakt upp och ned berätta ”Hon kände sig” si och så. Det är faktiskt inte hur karaktären känner sig som är det viktiga (även om det hör ihop), det är hur vi som läsare reagerar på det som skrivits och vilka känslor det frammanar i oss. Och som ni förstår – det går inte att kontrollera var och ens individuella reaktion eller upplevelse. Det är en del av tjusningen med att skriva, att en sak kan innebära så mycket olika saker för olika människor. Men om vi vet om vilken känsla vi vill förmedla så har vi kommit en lång bit.

Jag tror att vi ibland försöker lite för mycket. Komplicerar det i onödan. Det är så lätt att gå in i det logiska, eller logistiska eller saker runt omkring som är av mindre betydelse. Låt säga att en karaktär ska från A till B. På vägen dit råkar ut denne ut för en hemsk olycka. Vi vill förmedla rädsla. Var ska fokus ligga för att komma närmast känslan?

Det finns inte bara ett sätt svara på den frågan, men det är frågan som är svaret. Förstår ni hur jag menar? Om vi som författare väljer att fokusera på att få fram känslan i en situation så kommer det betydligt oftare också att kännas hos läsaren.

KORT ÖVNING:

Skriv ut exemplet om olyckan som jag angivit ovan i en kort scen. Försök att förmedla just rädsla på ett sätt som känns när man läser det. Skriv max 15 minuter.

LÅNG ÖVNING:

  1. Kolla igenom ditt romanmanus/utkast och välj ut några passager som du anser vara nyckelscener.
  2. För dessa scener, skriv en lista på de känslor som du vill förmedla hos läsaren. Om det är flera i en scen, välj den som är viktigast.
  3. Be någon läsa dessa stycken och fråga personen vilken känsla de får (nämn inte vad du tänkt). Är det samma? Vad anser de vara orsaken i texten till att de känner som de känner?

Förresten, vad får ni för känsla när ni tittar på bilden ovan?

/Jens Klitgaard

Comments

comments

Pin It on Pinterest

Share This

Share this post with your friends!