Karaktärsdrag kan gestaltas på en mängd olika sätt. Hur beror på oss och ju mer vi känner att något påverkar oss, desto större chans är det att vi kan förmedla det effektivt till en läsare. Jag brukar ofta utgå ifrån personer i min närhet. Hur mycket vi än älskar någon så finns det ju drag hos dem som irriterar oss, eller som får oss själva att bete oss på ett visst sätt. För det är ju just i dynamiken mellan de olika karaktärerna, eller mellan en karaktär och läsare, som gestaltningen sker. Där vi blir aktiva och sätter oss in i situationen.

Den här gången blir det en äldre manlig släkting som faller under luppen. För ett tag sen var vi på semester tillsammans och delade samma lägenhet.

Jag är en person som behöver många timmar själv under dagen för att må bra, så även de övriga i sällskapet. Han i motsats, vet inte vad han ska göra med sig själv och blir rastlös, en känsla han snabbt gör oss andra ansvariga till att stilla. Han frågar uppenbara frågor bara för att ha något att göra ”Arbetar du?”, involverar oss alla i att leta efter sina badbyxor som han anklagar någon annan att ha förlagt (medan de hela tiden låg i bilen). Det mest irriterande draget är att han svarar ”Vad?” på vad man än säger till honom. Man måste därför upprepa det man vill kommunicera minst en gång oavsett hur tydligt man sagt det från början. Det är som om han inte bryr sig om att lyssna den första gången. Min mottaktik blir att göra precis samma sak med honom. Inte för att det funkar, men det känns åtminstone lite tillfredställande. En intressant dynamik uppstår.

Här har alltså karaktär A (min släkting), skapat en reaktion i karaktär B (mig) som C, (läsaren) kan känna igen sig i och komplettera med egna erfarenheter. B:s respons med att inte bara enkelt finna sig i situationen, skapar i sin tur dramatik. Scenen är skriven ur B:s perspektiv vilket också säger något om dennes egna karaktärsdrag, läsaren förväntas identifiera sig med B, men behöver inte ensidigt stå på B:s sida, utan kan förstå att A också har känslor och reagerar på detta sätt av en anledning. Men för det krävs viss fördjupande information. Min släkting är nästan döv på ena örat, han är glad att vara på semester som han inte varit på flera år och vill gärna umgås med oss så mycket han kan.

Det är viktigt att vi inte glömmer bort varför personerna/karaktärerna gör som de gör och att vi kan känna med dem alla. Därför behöver vi sätta oss in i hur de tänker och vad saker och ting kommer ifrån – vilket ju oftare är lättare att veta med personer som är i vår närhet, eftersom vi också känner till deras historia.

Hur som helst. Att observera de karaktärer i vår närhet och deras egenheter, särskilt de vi känner bäst, är ovärderligt för vårt berättande. Detta även om vi bara lånar delar av deras karaktärsdrag till våra egna påhittade personer.

Dagens övning blir därför att i 15 minuter:

  1. Välja en person i din närhet.
  2. Tänka på hur personen irriterar dig, skriv en snabb lista.
  3. Försök nu att skriva ned särskilda uttryck eller situationer som detta brukar utspela sig.
  4. Spara dessa att använda till någon av dina karaktärer. Kom ihåg att du kan behålla kärnan av situationen, men byta ut detaljer så att ingen behöver känna sig utpekad i onödan.

Utökad övning:

Skriv ut en scen som uppenbarat sig från övningen ovan. Skriv den först ur ditt eget perspektiv, sedan ur dennes vars beteende du irriterar dig på.

Comments

comments

Pin It on Pinterest

Share This

Share this post with your friends!