För några månader sen var jag i Argentina för tionde gången, det är på många sätt mitt andra hem på jorden.  Jag har min sambos familj där, men jag känner också något mer som drar mig dit. Eftersom jag behärskar språket och har varit där så pass många gånger att jag kommit förbi känslan av att allting bara är nytt och annorlunda så inbillar jag mig att jag kan jag se platsen bättre för vad den är, och mig i den.

Det är en stor skillnad på sättet som jag var där i början. Då, som turist, ser man ju bara en konstlad mikrovärld av ett land. Klichén. På gott och ont. Det är ju på ett sätt så mycket lättare. Tango, grillat kött i oändlighet och fotboll. Men så är ju inget land. Lika lite som Sverige bara är IKEA, blonda tjejer och vikingar.

Jag går på gatorna i Buenos Aires och ser mig omkring, finns till, eftersom staden är så ofantligt stor rör jag mig mest av allt i stadsdelen där vi bor. Att ta sig från en del till en annan kan vara dagens stora projekt. Det slukar tid och energi. Ett projekt om dagen brukar jag tänka, resten är bonus. Det bor fler invånare i en stadsdel än vad det gör i hela Stockholm, i staden fler än i hela Sverige. Så många människor och så mycket som händer hela tiden. Jag hade känt mig anonym om det inte vore för att alla uppmärksammar mig på att jag inte är härifrån. När jag berättar att jag är från Sverige, undrar de varför jag är här ”Där du bor är det ju så mycket bättre”. Sen har alla någon kusin eller vän till en vän som bor i Sverige (eller Tyskland eller Holland eller Schweiz, för det är samma sak). Och just det, man pratar med varandra här, i kiosker och på restauranger, i taxin (jag finns, du finns, vi existerar). När jag säger att jag gillar att vara här, men inte på grund av köttet, tangon eller fotbollen, så blir de förvånade och ofta lite reserverat stolta.

För mig handlar det om att sakta få tillträde till en plats, vilket jag vet kommer dröja länge än. Det är något man erövrar med de små medlen. Kan jag läsa en bok på spanska blir jag glad, kan jag uppfatta ett skämt blir jag glad, kan jag förstå var 152:ans buss går utan att se ut som ett självlysande frågetecken blir jag glad, kan jag förstå en politisk härva på TV (och det finns det gott om) blir jag glad. Varför, för att jag får känna mig som en del av platsen även fast den inte är min helt och hållet. Små landvinningar som ger mig nytt mod, som gör mig delaktig i livet här.

Jag är samma person var jag än är, MEN, olika delar av min personlighet kommer fram när jag är på en annan plats. När ens vanliga omgivning förändras så händer något. Här känner jag mig mindre oroad, tar saker i ett annat tempo och känner mig närmre en källa av kreativitet och liv, men mer begränsad på ett annat sätt. Säkerhet, jag måste hela tiden tänka på att jag kan bli rånad och vara extra försiktig var jag än går. Tillgången till vänner och nätverk, jag är inte lika självständig och har inte en frihet att ta mig var jag vill, när jag vill. Jag kan inte heller agera på samma sätt som hemma om jag tycker att något är fel, jag censurerar mig själv.

Jag blir hela tiden påmind om att jag ser annorlunda ut, som en turist. Det öppnar vissa dörrar och stänger andra. Folk är intresserad av mig på ett sätt som de inte skulle vara hemma. Men jag får också kämpa för att bli mer än mitt svenska utseende. Bortom klichén. Jag försöker gå så avslappnat som möjligt, för att det ska se ut precis som jag vet vart jag ska, jag väljer kläder som inte skriker extranjero. Jag följer sociala koder så gott jag kan, dricker mate (argentinskt te). Men det är ju bara det ytliga och kanske lurar jag mig själv att jag smälter in, men det dröjer inte länge förrän någon korrigerar mig. Berättar för mig att jag bara är här på besök. Och de har ju rätt, men ändå så fortsätter jag att försöka, för det gör mig glad.

Kort övning (10 minuter):

Hur blir din du eller din romankaraktär när den är på ett ställe som inte är dess ursprungliga miljö. Vilka karaktärsdrag kommer fram? Vilka försvagas? Hur behandlar du/hen språket och de kulturella skillnaderna. Finns någon särskild scen där detta blir tydligt?

Kort övning 2

Beskriv platsen som du känner som hemma, fast från perspektivet från någon som inte hör till den. Vad tror du att de uppmärksammar?

Lång övning

Skriv en kort reseskildring av ett ställe som du varit på, kan du hitta en situation från en resa som frammanade känslor kring existensen som främmande? Där man inte hör till per automatik. Tänk på att det inte behöver vara långt borta, att flytta till en grannkommun eller komma in på en ny arbetsplats kan skapa samma känslor, kanske till och med platsen som man upplever som sitt hem.

/Jens Klitgaard

Comments

comments

Pin It on Pinterest

Share This

Share this post with your friends!