Varje vecka under sommaren kommer deltagarna i vår lektörsutbildning presentera sig själva och dela med sig av sina bästa skrivtips. Idag skriver Paulina Martinez.

Som i de flesta konstarter är det viktigt att ha en teknik för det man gör. I vårt fall handlar det bland annat om att kunna hantera berättarrösterna, skapa djupa karaktärer och välja tempus för manuset. Att ha koll på hantverket helt enkelt. Det är grunden som gör att vi sen kan glida iväg och experimentera, och hitta nya spännande vägar för texten.

Idag finns det massor av skrivhandböcker och skrivkurser som lär oss det. Skrivteknik är en sån sak man alltid kan lära sig genom regelbunden övning, och mycket läsning. Även om det kan ta lång tid är jag övertygad om att alla som vill lära sig, kan göra det.

Jag tror att skillnaden mellan en författare och en som inte är det, är att författaren helt enkelt vill skriva och tar sig tiden till att göra det. Medan den andra inte har behovet av att uttrycka sig på det sättet.

Men när vi har lärt oss tekniken då? Vad återstår då?

Då återstår stoffet. Det är det vi fyller våra böcker med. Det är råmaterialet som genom en lång process av omskrivningar, redigeringar och korrektur – slutligen blir en bok. Och då kanske man frågar sig: Men var kommer allt detta ifrån, varifrån hämtas stoffet vi behöver ha för att fylla boken? Den behöver ju ha en berättelse av något slag, men också karaktärer, intrig, miljöer, händelser och dialoger och mycket mer. Allt detta tror jag, kommer ur livet självt. Ur våra liv, upplevelser och erfarenheter. Det kommer bland annat från människorna vi träffar på under livets gång, de som står oss är nära och de som passerar oss flyktigt. De mest minnesvärda blir kvar och blir till vårt stoff.

Författaren använder sig av sitt stoff och skapar med det imaginära berättelser på sitt speciella vis. Hur hon använder det, är det som utmärker henne från alla andra. 

En författare kan skaka liv i ett gammalt minne, och skriva ner en berättelse av det. Vi skriver ner det när en annan människa kanske väljer att uttrycka det genom att sjunga en sång, eller måla en tavla. Och om minnet inte räcker till för en hel berättelse, har vi förmågan att ge den en början och ett slut och mer däremellan. Vi ger den ramar. En författare fångar sina drömmar, vi är såna som stiger upp mitt i natten för att skriva ner dem, och från den drömmen skapar vi någonting större. Och vi behöver inte befinna oss på den plats vi väljer att skriva om, eller ha erfarenhet om det vi skriver. Vår fantasi och massor av research tar oss dit ändå.

Stoffet kommer inte ur det tomma intet. Eller ur ett vakuum i våra liv. Det kommer från oss själva och är ingenting vi behöver lära oss, bara lära oss hur vi får ner det i text så att en läsare ska kunna ta till sig det.

Men om man upplever att man inte samlat på sig så mycket erfarenhet i livet? Man kanske inte har levt så länge, man kanske aldrig har varit i ett förhållande eller hunnit besöka ett annat land? Vad kan man då göra för att få mer stoff att fylla sina böcker med?

5 tips för att samla ditt stoff:

  • Bli en observatör. Ibland lever man i sin egen bubbla för att man är van vid det och känns tryggt. Kom ut ur den och se andra människor. Notera hur de rör sig. Hur rör de sina händer? Hur är deras ansiktsmimik och kroppsspråk när de pratar med någon? Förändras det när de pratar med någon annan? Kan du se på någon om den är ledsen? Förälskad? Förbannad? Observera den ordlösa kommunikationen som vi människor använder oss av och använd det sedan när du gestaltar.
  • Bli en lyssnare. Människor tycker i allmänhet om att berätta om sig själva. Inte för att de har stora egon, det är nog bara naturligt för oss människor. Om de upplever att du lyssnar kommer du att få höra många historier. Detta kan bli viktigt stoff för dina böcker. Glöm inte att lyssna på skvaller också, eller privata samtal (som inte längre är det) på tunnelbanan eller bussen. Tro mig, här finns mycket att hämta.
  • Bli en läsare. Det är du nog redan och tipset hör nog till det mest vanliga man brukar få. Men man kan utmana sig själv genom att läsa sånt man inte är van vid. Behärskar du ett annat språk? Läs på det språket som ett sätt att vidga ditt eget. Läs biografier av spännande personligheter, eller faktaböcker om ett särskilt ämne. Brukar du läsa deckare? Läs fantasy istället. Vill du bli bättre på att skriva stramt och kärnfullt? Läs japanska Haiku som bara tillåter ett visst antal stavelser, men där en hel värld kan ingå. Och skriv några själv!
  • Bli inspirerad genom filmer, serier, teater och musik. Och när du gör det, välj något du vanligtvis inte brukar välja. Istället för gå på rockkonsert, varför inte gå på operan? Istället för att se en fransk dramafilm, varför inte se en actionfilm?
  • Bli en samlare av idéer, tankar, drömmar och händelser. Köp en vacker anteckningsbok och skriv ner allt, och ha som egen databas för framtida bruk.

Tips på läsning:

Slavenka Drakulić har skrivit förordet till den svenska utgåvan av Steven Galloways, “Cellon i Sarajevo”. Där resonerar hon kring frågan om författaren måste ha varit med om en verklig händelse, för att skriva om den på ett sätt som berör? Eller är det den som inte har varit på plats, men som kan konsten att gestalta, som bäst levandegör händelsen för läsaren?

“Väl gestaltad litteratur blir – det är konstens paradox – sannare än sanningen.”
Slavenka Drakulić

Paulina Martinez är utbildad inom klassisk sång och ekonomi. Hon har tidigare läst grundkursen i litterär gestaltning på Jakobsbergs folkhögskola och läst praktisk svenska på universitetet. För närvarande arbetar hon på familjerättens kontaktverksamhet, samtidigt som hon skriver sitt första skönlitterära manus. Hon ser fram emot att få börja ta uppdrag som lektör.

Läs mer om henne på hemsidan: www.pmwilson.se

Comments

comments

Pin It on Pinterest

Share This

Share this post with your friends!