5 Aug 2010
För ett par år sedan satt jag i ett regnigt och kylslaget Sevilla i november tillsammans med en kvinna som skrev sitt livs historia. Och vilket liv! Birgitta Andersson är nog urtypen av maskrosbarn, en sådan som växer sig stark, rakt upp ur dyngan – trots att hon ständigt stampats ner i den.
En dag sprack molnen upp och vi strövade omkring i solskenet i den moriska kungaparken Alcazar och diskuterade vinklingar och gestaltning, redigering och publicering.
Hon var lite rädd för det – publicering. Berättelsen var viktig att skriva, för hennes egen skull. Hon liksom jag tror på skrivandets helande kraft. Men VAD skulle omgivningen säga om det kom ut att hon levt ett så destruktivt liv, blivit misshandlad och våldtagen redan som sjuåring och sedan manipulerat och bedragit, knarkat och gått ner sig, förskingrat och ljugit…
Och skriva kan hon. Hennes väninna, författaren Birgitta Stenberg läste manuset och tyckte det var så bra att hon bad att få lämna det till sin förlagskontakt på Lind & Co. När han ringde och ville ge ut boken stod Birgitta inför ett svårt beslut – antingen öppna sitt liv på vid gavel eller tacka nej till erbjudandet.
”Min familj stöttade mig, då vågade jag”, säger hon när vi talas vid, nu när boken är utgiven och hon fått en helt ny berg-och dalbana att åka i. Hennes ”Blondie” har blivit en succé och hon har suttit i alla TV-soffor, åker landet runt och föreläser och är professionell bloggare på M Magasin:
http://mmagasin.se/bloggar/birgitta-andersson/. Det bästa av allt – ”Jag har bara fått positiva kommentarer!”
Jag vill varmt rekommendera ”Blondie”, en bok som – liksom Birgitta själv – andas hopp om livet.
Stort grattis till boken och din framgång, och tack för allt du delar med dig, Birgitta!
)
