Nu är det klappat och klart – Skrivminglet i Stockholm kommer att äga rum den 12 januari kl 19.00. Här kan du läsa mer och anmäla dig.

Är jätteglad för all god respons Skrivadventskalendern har fått. Idag är vi inne på 5:e luckan och den första gästartisten är med – Johanna Wistrand, bokcoach och spökskrivare. Kolla in hennes tips, toppenbra om du snabbt vill komma igång med boken.

Det finns tävlingar varje dag i kalendern. Hittills har priserna varit:

1. En prenumeration på tidningen Skriva
2. Föreläsningsserien Skrivarprat 
3. Distanskursen “Hitta din bokidé“
4. Distanskursen “Skriv en roman” (fortfarande chans att vinna, fram till midnatt idag)
5. Boken Lyckas med bokutgivning    (fortfarande chans att vinna, fram till midnatt imorgon)

Vinnarna i de första 6 luckorna presenteras på fredag 9/12.

Du kan tävla hur många gånger du vill i kalendern. Vi har kvar priser som lektörsutlåtanden, författarcoaching, böcker och  mycket annat. Värstingpriset – en skrivkurs i New York inklusive resa och boende – kommer också att dyka upp

Idag är det premiär för Skrivadventskalendern där det blir  skrivtips, tävlingar och erbjudanden varje dag fram till jul. Välkommen dit!

Det är många som har frågat om det inte blir något JulOrd i Stockholm i år. Jag kommer inte att vara där i december men har ett annat förslag – varför inte starta året med någonting liknande?

 Den första trista jobbmåndagen kan väl behöva förgyllas?

Så mitt förslag är att vi samlas den 9 januari kl 19.00 (då och bara då är jag i stan) för en mysig kväll med författarmingel, skrivtips och kickoff för ett fantastiskt skrivarår!

Nu är frågan bara VAR? Kom gärna med tips på lokal i Stockholm där 50-70 personer får plats! Gärna där man får ta med tilltugg eller kan beställa in.

Och är DU intresserad av att vara med? Som deltagare eller med en stund i rampljuset? Vem skulle du vilja lyssna på?

Maila dina svar till ann @ annljungberg.se

Till första numret av tidningen Skriva skrev jag en guide om att hitta bokidé. Nu är tidningen helt slutsåld – var du en av de som fick tag i första numret?

Om inte, läs vidare. Jag tänkte förmedla ett av mina bästa tips från artikeln   Nämligen att börja ställa dig själv frågor, om du inte riktigt vet vad du ska skriva om.

• Vad är jag nyfiken på?
• Vad gör mig genuint upprörd?
• Vad är jag passionerat intresserad av?
• Vad vill jag förändra?
• Vad glädjer mig?
• Vad gör mig sorgsen?
• Hur vill jag påverka?
• Hur vill jag göra skillnad?
• Vad vill jag bevisa?
• Vad vill jag utforska?
• Vad vill jag lära ut?
• Vad har jag åsikter om?
• Vad har jag tagit ståndpunkt för?
• Vilka viktiga lärdomar har jag gjort eller tagit del av?
• Vad vill jag lämna efter mig?
• Vad vill jag uppnå med mitt skrivande?

Bara att sätta igång en sådan tankeprocess gör att du säkert kommer på fler frågor att ställa.

Och bästa tipset: SKRIV ned dina svar istället för att bara fundera över dem!

Vill du utforska ditt skrivande och utveckla en bokidé samtidigt som du får textrespons och stöd på vägen? Kolla in min kurs!

I våras började jag som deltagare  i en mycket bra kurs – Product Launch Formula – som mestadels varit online men kulminerade med en 3-dagars konferens i Scottsdale, Arizona för några veckor sedan. Kursledaren Jeff Walker, upphovsman till PLF, hade bl a bjudit in Brendon Burchard, Clay Collins och Mari Smith som föreläsare och nätverkandet med 400 andra deltagare var mäktigt. Jag är så nöjd och vill gärna rekommendera kursen till andra.

Just nu bjuder Jeff på en videoserie med massor av matnyttig information som du direkt kan använda.

Se första videon här.

Och den andra här.

Och här den tredje videon. Där finns även en PDF att ladda ner: Product Formula Blueprint.

Filmerna ligger bara kvar till på måndag, så passa på! Lovar att du kommer att få massor av idéer om hur du skulle kunna lansera dina böcker, andra produkter eller tjänster!

Ny fackboksverkstad i London med Johanna Wistrand och mig den 3-5 februari 2012.

Läs mer här!

Under oktober deltog jag i ett experiment där man skulle skapa ett kreativt projekt under en månad. Nu blev det inte så mycket av mitt deltagande pga USA-resa och sjukdom men under den första entusiastiska veckan fick jag till hela konceptet – nu är det bara lite pyssel kvar.

Och i december får du ta del av det.

Det blir en Skrivadventskalender 1-24 december. I varje “lucka” presenteras ett skrivtips och en tävling med fina priser. Vad sägs om att vinna distanskurser, böcker, lektörsutlåtande, författarcoaching eller en skrivarresa till New York inklusive resa, boende och coaching?

Varje tävling behöver ett minimiantal bidrag för att priset ska kunna delas ut så jag behöver DIN hjälp att sprida detta till alla som gillar att skriva.

Efterlyser också författare som är villiga att sponsra några av tävlingarna med sina böcker som priser!

Många av mina kursdeltagare har bekymmer med att tiden inte räcker till för att skriva allt de vill och att det är svårt att få till skrivandet om det bara finns korta pauser att tillgå.

Visst är det ofta enklare om man har långa tidsjok till förfogande, men här kommer några tips på hur du kan utnyttja korta pauser:

5 minuter

• Spåna på förstameningar för berättelsen
• Tänk på en karaktär, vilka egenskaper har han/hon besitter
• Gör en lista på saker du vill skriva om i berättelsen

10 minuter

• skissa upp en scen – vad ska den innehålla i form av handling, konflikt, karaktärsfördjupning? Vilket syfte har den för att föra berättelsen vidare? Hur ska den hänga ihop med scener före och efter?
• gör en skrivövning, baserat på din lista om saker du vill skriva om – utan att tänka så mycket på hur det passar in i planerade scener

15 minuter

• kan vara tillräckligt för att börja fylla ut scener du redan skissat upp
• Även om du har mer tid: sätt en äggklocka på 15 minuter och skriv så långt du hinner. Gör detta varje dag i några veckor – bra träning för att göra 15-minutersskrivandet till en vana!

Vinnaren i  skrivtävlingen är Annika Söderholm. Såhär skrev hon:

Jag jobbar hemifrån med mitt lilla företag som producerar läromedel om hållbar utveckling. Jag lyssnar på radion. En lycklig reporter har fått en intervju med den skygga författarinnan Muriel Barbery som skrev storsäljaren Igelkottens elegans. Jag kastas tillbaka ungefär ett år i tiden, det var då jag läste Igelkottens elegans efter ett litteraturtips, också det från radion. Jag hade förväntningar på att det skulle vara en bra bok men jag var helt oförberedd på den wow-känsla jag upplevde när jag var klar. Jag började ansätta min omgivning med lästips på just den här boken.

   När jag senare på kvällen stöter på dina ”143 anledningar till refusering” hajar jag till vid punkt 16: ”Storyn ger ingen wow-känsla”. Vad var det som hade gett mig wow-känslan i Igelkottens elegans? Jag anstränger mig för att komma ihåg hur jag uttryckte mig när jag försökte övertyga andra att läsa den: ”Den är underbar, filosofisk, lite lågmäld och långsam, främst i början kanske, men sedan blir man bergtagen och kan inte släppa tankarna på den mellan läsningarna.” Ungefär så kan det ha låtit.

   Har jag lyckats förmedla en wow-känsla i de manus jag själv skrivit? Har jag över huvud taget tänkt på wow-känslan eller har jag varit för upptagen av mitt skrivande/min story/mig själv, för att få med det? Är det därför jag inte är utgiven?

 Jag läser vidare i dina punkter. Nummer 58: ”Läsaren får inte vara medskapare”.

   Det här var helt nytt för mig när jag började på skrivarkurs på Växjö Universitet för rätt många år sedan. ”Jaså, det är inte jag som serverar läsaren en upplevelse? Det är läsaren som skapar sin egen upplevelse under sin läsning, utifrån sina tidigare erfarenheter, sin sinnesstämning, sin syn på världen med mycket mera!”

   Insikten tillförde en ödmjukhet inför författarsituationen. Jag kanske kan skriva vad jag vill, men jag kan aldrig styra hur det kommer att upplevas av läsaren. Så underbart befriande att inse det! Man slipper oroa sig för om man varit tydlig nog och alla ens syften gått fram. Det är ju inte meningen att de ska det i en skönlitterär text. Tolkningsmöjligheterna måste finnas där för läsaren liksom möjligheten att applicera innehållet i romanen på sitt eget liv. Annars blir läsningen sluten och ointressant såvida det inte är en faktatext som läses av en fackman.

 Jag har som sagt skrivit ett par manus en gång. Jag hade ofta en odefinierbar känsla för vad jag ville förmedla i dessa. När jag läser din punkt nummer 69: ”Går inte att beskriva med en mening”, inser jag att det har jag långt senare lärt mig i mitt företagande. Med en så kallad pitch beskriver man sin affärsidé/produkt på en minut för en tänkbar affärspartner eller kund. Men har jag använt det i mitt skrivande? – Nej, det har jag inte. Hur skulle det vara att göra det?

   Nu rullar nästan en ny skrivprocess igång för mig fast det var många år sedan jag skrev sist. Jag har god hjälp av att jag sett en av dina filmade skrivarföreläsningar på din hemsida. Skrivartankarna rullar vidare…

 Punkt 98 tar upp en intressant stilgrej: ”Ständigt samma tragiska/upprymda nivå”.

   Det här kan alltså också vara en anledning att man blir refuserad. En glad och hurtig nivå på texten kan kanske passa på en allt igenom glad och hurtig berättelse, men troligare är väl att berättelsen passerar ett par olika känslolägen och här bör stilen hänga med. Har jag själv lyckats med det här? – Inte en aning. Nu åker mina gamla skrivarpärmar fram och i tankarna befinner jag mig återigen i glada skrivarvänners distansgemenskap. Vi kommenterar, kritiserar, berömmer, korrigerar och läser, läser, läser.

 Om man har gjort allting rätt, åtminstone utifrån sin förmåga, så kan man ändå råka ut för punkt 130: ”Förlaget tror inte att manuset säljer”. Muriel Barberys förlag trodde inte det. De lär ha sagt att den här boken kommer vi inte att sälja mycket av. James Joyce, Astrid Lindgren, J. K. Rowling; alla blev de refuserade ett antal gånger.

   Förlagen letar efter nydanande författarskap, men inser inte alltid när de har ett framför sig. Då, för åtta år sedan, när jag fick mitt manus tillbaka med orden: ”Det var trevligt och intressant skrivet men vi har inte plats för det i vår utgivning”, tolkade jag det som att det jag skrivit inte var bra nog. Idag vet jag bättre. Och händer det någon gång igen att jag skickar iväg ett manus, så kommer jag inte att låta mig nedslås av en standardfras utan helt enkelt tänka: Nähej, där föll inte alla bitarna på plats, då försöker jag med ett annat förlag!” om och om igen…

 För det är så mycket mer än nivån på manuset som avgör om det antas. Ligger manuset rätt i just det här förlagets utgivning? Kommer det i rätt tid i budgetåret? Har förlaget redan fyllt sin kvot med just min genre? Det finns säkert minst 143 sådana anledningar till refusering också, som inte har med själva manuset att göra.

   Om det verkar som att alla förlag tackar nej gör man en ”Marianne”. Marianne hade skrivit en hästbok. Förlagen tackade artigt nej. Marianne åkte till Bokmässan i Göteborg och gick från monter till monter, presenterade sig och frågade om de ville ge ut hennes hästbok. Om hon fick napp? Jadå! Ett litet förlag som gett ut hästböcker förr tyckte att det kunde vara dags igen.

   Sedan skrev Marianne en spänningsroman. Förlagen tackade artigt nej denna gång med. Marianne bekostar tryckning själv ”on demand” och säljer den via rotarymöten, biblioteksbokaftnar och genom allmän envishet. Nu är hon medlem i Författarförbundet, anlitas som föreläsare, håller i skrivarkurser, korrekturläser och skriver för tidningar. Jag beundrar Marianne. Nästa gång det beger sig ska jag göra som hon.

I skrivtävlingen har vi 2 andraplatsvinnare. En av dem är Eva Holmquist och såhär skrev hon:

Fem viktiga punkter för att undvika refusering 
 
Att skriva handlar om att kommunicera. Du vill att andra ska uppleva berättelsen som likt en puka får kroppen att vibrera. Den där berättelsen som oavsett vad du gör inte släpper taget förrän du skrivit ner den. Du vill kommunicera. För att göra det måste du hitta läsare och då föds drömmen om att få ge ut berättelsen.
När drömmen väl landat är den omöjlig att släppa och du börjar skicka iväg berättelsen till det ena förlaget efter det andra. Väntar ett halvår eller mer för att sedan få höra att det är trevligt skrivet, men tyvärr passar det inte in i vår utgivning. Och du vet inte varför.
Det finns skäl till varför berättelsen inte blir bra, men det är inte säkert att det är därför du blir refuserad. Att ständigt arbeta med att förbättra sig är ändå det som ger förutsättningar. Ett dåligt manus blir inte utgivet. Ett bra manus kanske inte blir det heller, men då finns i alla fall en chans.
Grunden för alla berättelser är idén. Av den anledningen ser jag att de viktigaste anledningarna till refuseringar ligger i punkter under idén. Jag kommer att gå igenom var och en av de punkterna och kommentera varför jag tycker att de är viktiga.

Den första punkten är att din romanidé inte är tillräckligt utvecklad. Det första fröet till en roman kommer ofta i form av en fråga, t.ex:

• Vad skulle hända om kläderna var en del av kroppen och inte kunde tas av?
• Hur skulle en kvinna som var adopterad reagera om hon fick reda på att hennes fästman var hennes halvbror?
• Vad skulle hända om du i en anställningsintervju ljög om att du kunde franska och sedan skulle jobba som tolk?

Den första idén retar sinnet och gör dig nyfiken. Den är ofta inte tillräcklig för en hel bok. Du behöver utveckla idén. Själv gör jag det genom att utan att tänka för mycket skriva ner de tankar som väcks. Då kommer nya frågor som jag skriver ned och som ger nya tankar. På det sättet utvecklar jag den ursprungliga idén och bygger ut den. Karaktärerna som dyker upp behöver också utvecklas så att de blir verkliga människor och inte schabloner och likaså behöver världen där berättelsen utspelar sig ofta utvecklas. En bra berättelse består också av konflikter och det räcker inte med en konflikt. Du behöver ha flera olika konflikter som påverkar varandra på olika sätt. Dessutom behöver det finnas både yttre och inre konflikter.
En berättelse utan några inre konflikter upplevs ofta som grund medan utan yttre konflikter saknas det ett driv i berättelsen som får dig att läsa vidare. 
Du behöver utveckla idén till en viss nivå innan du börjar skriva själva berättelsen, mensedan måste du fortsätta utveckla idén medan du skriver och även under redigeringsfasen. På så sätt får du berättelse med en väl utvecklad idé som får människor att vara intresserade och vilja läsa.

Den andra punkten som jag tycker är väldigt viktig är att din roman inte känns originell.
Får läsaren känslan av att han/hon läst berättelsen innan är det inte så intressant att fortsätta läsa. Du behöver ha något originellt att säga för att väcka intresse. Samtidigt kan det här vara en svår balanskonst när du vill bli utgiven. Om förlagen inte riktigt kan placera din berättelse vet de inte hur de ska marknadsföra den och då kan du få avslag av den anledningen. Ändå skulle jag vilja betona den här punkten. Om du säger samma sak på samma sätt som alla andra då har din berättelse troligen inte så mycket värde.
Egentligen borde inte den här punkten vara svår. Vi är alla unika och om vi skriver utifrån vårt inre det som är viktigt för oss så blir vår berättelse originell. Det är när vi försöker skriva något vi inte är som vi kan hamna i fällan att berätta det som berättats många gånger förr.
Sträva därför efter att vara sann. Sann mot dig själv och den berättelse du bär inom dig. Då kommer din roman att kännas originell.

Den tredje punkten som känns viktig är om din berättelse inte är fängslande. Som jag talat om tidigare handlar skrivande om att kommunicera och för att göra det måste vi bli lästa. Är vi inte tillräckligt fängslande kommer våra läsare lägga ifrån sig berättelsen innan de kommit till slut. Därför krävs det karaktärer som känns verkliga och som vi får lära känna. Det behövs ett tema som går genom boken och som är intressant. Det måste finnas konflikter; både yttre och inre. Berättelsen ska gripa tag i sin läsare och få honom/henne att vilja läsa vidare. Helst ska det vara som en bok som du inte kan sluta läsa utan du läser hela natten för du är så nyfiken på hur det kommer att gå. Om din bok inte är fängslande kommer förlaget att sluta läsa efter bara några sidor och då blir du inte utgiven.

Den fjärde punkten handlar om att storyn saknar budskap. Här kommer vi in på det här med tema. Du har ofta en yttre handling i en berättelse. Den ska du inte förväxla med budskapet i berättelsen. Har du bara en yttre handling blir berättelsen ganska ointressant.
Temat i en bra bok genomsyrar hela berättelsen och återfinns ofta både i huvudhandlingen och i eventuella bihandlingar. De konflikter som finns uppkommer ofta från temat. Nu är det inte predikoböcker vi skriver. Temat och budskapet får inte ta över. Jag har funnit att den frågeställning som vi är intresserade av kommer fram i första versionen av berättelsen. Det vi själva brottas med ger sig tillkänna i de konflikter som finns i boken. Det du behöver göra när första versionen är klar är att läsa igenom och fundera på vad boken egentligen handlar om.
Sedan kan du gå tillbaka och tydliggöra det budskapet. På så sätt får du fram budskapet så läsaren uppfattar det utan att det får ta över berättelsen.

Den sista punkten jag vill lyfta fram är att storyn inte ger någon WOW-känsla. Det här är en svår punkt för vad ger egentligen en WOW-känsla. Det är inte säkert att det är samma sak för olika individer. Som författare till texten är det också svårt att avgöra. Du har upplevt texten på ett helt annat sätt än en läsare kan göra. Du har haft den i huvudet, känt den i kroppen och budskapet är en väsentlig del av den du är. För dig har din berättelse WOW-känsla. Den kanske inte har det för dina läsare. Det är inte säkert att du lyckas förmedla din berättelse till läsarna så att de uppfattar hela berättelsen. Den kanske bara är en kopia från en laserskrivare med för lite toner kvar. För att veta om WOW-känslan finns där eller inte behöver du därför hjälp av förstaläsare (och andraläsare och tredje…). Från dem kan du få reda på om din berättelse saknar WOW-känsla.

För min del är ovanstående fem punkter väsentliga för att boken ska bli bra och vara läsvärd. Ingen av dem är sådan att du kan lära dig dem och sedan har du löst dem. Själv jobbar jag med dem i varje skrivprojekt. Jag tänker på dem i första stadiet innan jag börjar skriva ner berättelsen och återkommer sedan ständigt till dem. Även om jag aldrig kommer att bli fullärd är jag övertygad om att bara genom att brottas med dem så blir mina berättelser
bättre än vad de annars skulle ha blivit.

Kreativt sätt att hantera refusering
 
Det mest kreativa sätt att hantera refuseringar står min väninna Desirée för. Hon har under många år kämpat för att bli utgiven. Till slut skrev hon en bok om att bli refuserad som hon debuterade med i våras. Ett mer kreativt sätt att hantera refuseringar har jag svårt att tänka mig.
Det är viktigt att inse att en refusering inte är ett angrepp på författaren som person.
Berättelsen är kanske inte tillräckligt bra eller också passar den helt enkelt in i det förlagets utgivning. Om just din bok passar in i ett visst förlags utgivning kan du inte styra. Som med det mesta annat gäller det därför att fokusera på de faktorer du kan påverka. Där hamnar vad du skriver om och hur du skriver om det. Sammanfattningsvis kvaliteten på manuset. Andra faktorer hamnar där med. Det inkluderar vilket förlag du väljer att skicka ditt manus till, hur du presenterar ditt manus och dig själv i följebrevet, men också vilket sätt du väljer att bli utgiven på. Du kan exempelvis publicera din bok själv. Ett kreativt sätt att hantera  refuseringar är att jobba med det du kan påverka. Förbättra kvaliteten på det du skrivit, ta reda på mer om marknaden, förbättra ditt följebrev, etc. På så sätt har du en större möjlighet att bli utgiven.
Ett annat kreativt sätt att hantera refusering är att börja skriva nästa bok. Enda sättet att bli bra på att skriva böcker är att faktiskt skriva böcker. Skrivarkurser, lektörer, skrivargrupper, skrivarsajter och annat kan hjälpa dig att förbättra ditt sätt att skriva. För att bli riktigt bra måste du sedan skriva en hel bok och inte bara korta stycken. 
Andra idéer handlar om att skriva dikter utifrån erfarenheten, klippa itu refuseringarna och skapa nya texter av orden, göra en humorsketch där du drar refuseringen till sin spets eller skapar en ny typ av idolprogram där det är författare som blir bedömda och får höra att de borde syssla med annat. Med andra ord att skapa nytt baserat på refuseringarna.

I skrivtävlingen har vi 2 andraplatsvinnare. En av dem är Victoria Larsson och såhär skrev hon:

1. Anledningar till att bli refuserad

(1:a uppgiften var att välja ut fem punkter att diskutera ur föredraget “143 anledningar till refusering”

Många nybörjare har i sin iver att bli stora författare istället blivit refuserade.
Det är inget man direkt skriver på sitt visitkort – Författare ser ju bra mycket snyggare ut än Refuserad.

När den största besvikelsen och chocken har runnit av inser man hur många små fel manuset innehåller. Har man för bråttom med att skriva sista meningen är det lätt hänt att man har slarvat och då kommer refuseringen som ett brev på posten.

Klyschorna

Själv anser jag att klyschorna säkert är ett av de största hoten i ett nybörjarmanus. Man är så ivrig och glad över att börja sin författarkarriär att dagen börjar med en strålande sol från en klarblå himmel. Där skall man sitta i sin skrivarlya och ta sig en kopp kaffe tills magen börjar kurra och man inser att man inget har ätit på hela dagen.

Som nybörjare skulle man installera ett anti-klyscha-program version 1.0. Så fort man kliver ner i klyschträsket borde hela skärmen blinka. Ingen blir glad av att läsa slitna fraser.
Och det vore ju fiffigt om förlagen kunde ha en stämpel liknande den du har i din video och stämpla manuset, så vet man direkt och kan ta det till sig. För att sedan gå vidare och stryka eländet.

Saknar nytta

Ett manus som saknar nytta är också en viktig punkt du tar upp. Har man inte lärt läsaren någonting nytt eller gett dem en aha-upplevelse på 300 sidor är det som om man har lurat dem på 154 spänn.
Vad handlande boken om då? Tja, nån snubbe i ett garage och solen sken typ.

Även om man inte skriver någon fackbok är det alltid trevligt att dela med sig av sin livserfarenhet och inte bara en massa pladdertrams.

Övergestaltning

Övergestaltning är en mycket bra punkt, för en ivrig nybörjare är det säkert vanligt att vilja förklara så noga som möjligt att klänningen var djupblå, sömmarna skiftade i turkos därför att hon hade färgat klänningen och tråden som var i syntet inte tog åt sig färgen – så läsaren måste få veta vilken slarvamaja hon var. Eller så var hon bara jävligt fattig och hade inte råd att köpa nya kläder och färgade de gamla.
Tråkigt blir det i alla fall för läsaren som känner sig som en treåring. Men med övning borde man kunna lära sig att beskriva en slarvamaja med endast en kort mening.

 Skriva efter en mall

Vi tar en äldre man på sin morgonpromenad med en hund, slänger in ett lik där, en singel tjej som är besviken på alla karlar råkar känna en polis som har en taskig chef som är fet och dricker kaffe. När de hittar en misstänkt kommer taskiga polischefen med en syndabock med bokstavskombinationer och mystiskt förflutet och anhåller densamme.
Så efter 200 sidor av tjat om deras taskiga ex får de till det och vips vaskar de fram den som först var misstänkt. Polisen råkar vara skitsnygg och friar nog också till tjejen på slutet.

Japp, då har vi en bok skriven efter en mall och kan skriva på baksidan om det idylliska lilla samhället som skakats av ett bestialiskt mord.
Troligen blir jag refuserad av att skriva efter en sådan mall, såvida jag inte är bästis med någon i branschen, mäter 90-60-90 och går sängvägen.
Och det skulle ju bli tråkigt i längden om alla böcker liknade varandra, även om man själv tycker att ens persongalleri är det mest originella och bästa i hela världen. Så här gäller det att vara självkritisk.

Dålig research

Dålig research är också en viktig punkt du tar upp, Rom byggdes ju inte på en dag.
Men som ivrig nybörjare tycker man att det räcker med att öppna ”Bilsport” för att veta allt om Mazdas nya MX5. Men när hjälten i boken sedan drar iväg från 0-100 på 4,2 sekunder brister det för de som vet att det tar över 7 sekunder att fräsa i väg.

De flesta som läser böcker är kanske inte så petnoga med små detaljer, men jag tror att det kan stjälpa en bra story om det är fullt av felaktigheter. Och har man väl slarvat en gång så är det väldigt lätt hänt att tänka, ”äsch, skit samma” och göra det till en ful ovana att inte kolla upp grejer man skriver om.

2. Ett kreativt sätt att hantera refusering

Bertil tittade förstrött på sin patient. Han visste varför Knut var här. Han hade blivit refuserad igen och skulle älta sin icke existerande författarkarriär. Som han hade gjort regelbudet under de senaste 7 åren. Fattade han inte att ingen vill ha hans otroligt dåliga bok, hur många gånger han än skrev om den?

”Ja, vad vill du prata om i dag då?” frågade Bertil och slängde ett öga i den fullklottrade journalen som låg framför honom.

”Mitt manus, det går inte så bra,” sa Knut. Han kände att han grep efter ett halmstrå, men någon måste ju kunna hjälpa och inspirera honom.

Den enda han ännu inte hade bett om hjälp var Gud, mest på grund av att Knut tvekade på Guds existens. Bertil satt bara och hummade.
Knut bad till Gud, här fanns ju inget mer att förlora.
”Kära gode gud, vad i hel…, vad ska jag göra för att på bästa sätt hantera refuseringen av mitt manus?”

Bertil kvävde en gäspning och tänkte på de 1,500 kr han skulle få i arvode under timman som Knut skulle beklaga sig och vältra sig i självömkan. Så fort han hade gått skulle han hinna kila ner på hörnan innan nästa patient. Han skulle slänga in ett fett system till helgens V75.

 Plötsligt reste sig Knut så fort att han välte soffbordet, han såg nästan galen ut. Hans ögon smalnade till små springor när han närmade sig Bertil som skyggade tillbaka i stolen.

”Nej nu jävlar vet du, nu får det räcka. I 7 år har jag kommit hit och hoppats få lite hjälp, men du bara sitter där och hummar. Nu är det jag som går hem och river sönder hela skiten och börjar om med ett nytt manus. Jag ska gå en skrivarkurs och faktiskt tror jag att jag ska byta genre helt, skaffa mig en lektör och är den inte bra byter jag till en ny. Sen säger jag ingenting till mina 300 Facebookvänner heller, då känns det nog inte lika hårt om det går åt skogen igen. Sen kan jag ju faktiskt testa att sälja mitt manus till någon tidning som följetong. Och vet du vad, jag ska börja lyssna på lite bra musik också medan jag skriver, och det sista jag ska göra är att älta det här för 1,500 kr i timman”.

Knuts ansikte strålade, till och med Bertil var tvungen att erkänna för sig själv att Knut verkade helt normal för första gången på 7 år. Det var ju precis så här en framgångsrik människa borde reagera på ett nederlag.

Galet roligt var det att vara med på bokmässan i Göteborg några intensiva dagar. Har umgåtts, minglat och pratat böcker, bokutgivning, författarplattform, att skriva …

Här svarar jag på frågor om författarplattform i HOIs monter. Kristina Svensson intervjuade och Desirée Fredlund tog bilden. Anitha Östlund har skrivit om vad jag sa.

Missade du introduktionspriset på Skrivarprat?  Mässpris just nu.

Tävlingen har fått sina vinnare.

1:a pris (Skrivarprat 1 år samt 20 sidor textrespons går till Annika Söderholm.

På delad andraplats (Skrivarprat 6 månader) går till Victoria Larsson och Eva Holmquist.

Grattis! Och tack ALLA som var med och tävlade. Mer information om de häftiga bidragen kommer här när Bokmässan är överstökad.