Redigeringstips # 1

Jag befinner mig i USA och här är det fortfarande onsdag 2 mars. Dag 2 i #blogg100

En stor del av den här utmaningen handlar för mig om att skriva en checklista för dig som redigerar en roman. Det är ju mycket att hålla reda på. Tipsen kommer lite huller om buller i bloggen men kommer så småningom att utmynna i en strukturerad checklista.

Ok, tips nummer 1.

Låt manuset vila, länge, innan du sätter igång med redigeringen. Minst 2 veckor, och ju längre du väntar desto bättre kommer du att kunna se på det med nya ögon. Jobba gärna med andra texter under väntetiden för att skapa ännu mer distans. När du väl tar tag i manuset, läs igenom snabbt, utan att stanna till och peta i det. Ha möjligen en markeringspenna i handetn (eller motsvarande verktyg på datorn), för att snabbt markera var du skulle vilja göra ändringar. Syftet med den första genomläsningen är att se om du har en story som håller.

Blogga i 100 dagar

Nu ger jag mig på att blogga varje dag i utmaningen Blogg100.

Jag kommer att blogga om:

  • redigering (för att skapa den ultimata redigeringschecklistan för romaner)
  • annat om skrivande, både för författare och företagare
  • saker jag gör med min iPad (påbörjade en gång en lista med 111 saker, vore kul att avsluta den någon gång)
  • livet som digital nomad (just nu är jag i USA,kommer att jobba från många olika länder i år)
  • … och säkert en del annat

Eftersom några kanske hittar till den här bloggen för första gången tack vare utmaningen tänkte jag börja med en kort presentation av mig själv.

Jag heter Ann Ljungberg, jobbar som författarcoach och bor på en segelbåt som just nu ligger i Georgia, USA. Via nätet jobbar jag med författare och företagare som vill utveckla sitt skrivande. Ibland ses vi på plats, oftast på en inspirerande plats som London, New York, Sitges/Barcelona eller någonstans i Grekland där jag har kurser varje år. Jag erbjuder också en mängd självstudiekurser på webben. Även en som är gratis.

Du som vill ha stöd i skrivandet tillsammans med andra kan få det i mina skrivklubbar för författare eller företagare. Det går också att anlita mig som lektör eller individuell författarcoach om du kan vänta, fullbokat till juli.

Ett av mina favoritverktyg för att hålla kontakten med följare på nätet är via webinarier. Varannan fredag kl 15 är det Skriv-TV. Den 4 mars pratar vi om feel-good, en populär romangenre, med ett par gäster i “studion”

Som företagare är jag fascinerad av möjligheterna på webben. Har drivit mitt företag i 13 år nu och det hade varit knöligt, minst sagt, utan nätet eftersom jag ständigt är på resande fot. Om ett par veckor ska jag delta i en konferens i San Diego för att bli en ännu bättre internetbaserad företagare, kommer förstås att rapportera från den också.

Häng med på resan de närmaste 100 dagarna! I morgon blir det ett redigeringstips.
Vill du också vara med på #Blogg100?  Läs mer om Blogg100 på Bisonblog.

 

Ta en risk – för skrivandets skull

Ta en risk – för skrivandets skull

I förra veckans inlägg skrev jag om rädslor och hur de på olika sätt kan handlingsförlama oss från att skriva. En annan effekt av rädsla är att inte våga ta risker. Att vara ängslig. Alla är vi det då och då och det är ju helt ok, vi är ju människor och inför rädslor så reagerar vi ofta instinktivt med att rygga tillbaka, fundera ett extra varv, stanna kvar i det trygga. Men när denna ängslan påverkar oss i den grad att vi inte alls vågar ge oss ut och bryta nya marker, utmana oss själva eller till och med bli arga på andra för att de vågar, men inte vi, vad händer då?

Vi stagnerar, det vill säga, vår utveckling avstannar och vi har låtit rädslan styra oss istället för vår nyfikenhet och vilja att utforska och växa. Jag tror rädsla för att göra fel är bland det farligaste som finns för en kreativ människa. För det får oss att stanna på samma plätt och harva samma saker om och om igen. Vi blir liksom inskränkta, tråkiga och fixerade på att endast göra det vi kan – det som andra ger oss bekräftelse för, eller det som vi själva begränsar oss till för att det är bekvämt.

Visst, risktagande kan innebära en flopp. Men det kan också leda till storverk! Det finns få stora framsteg som gjorts utan en personlig insats. Det finns det oändligt med exempel på, men jag tror vi glömmer bort även detta gäller små framsteg. Det finns många både små och stora saker som man kan göra för att ta risker i sitt kreativa liv. Du själv vet nog bäst på vilken nivå du är redo att ta dem, för även om jag här uppmuntrar till visst risktagande så måste man ta risker man också tror att man har en möjlighet att hantera. Att hålla sig precis på andra sidan gränsen av vad man tror sig klara av är därför mitt tips för att det inte ska bli övermäktigt.

I Sverige är ju trygghet nästan en nationalsport som genomsyrar hela samhället och därför kan det ta emot att tänka på detta vis, risk – något positivt? Självfallet finns det dumt risktagande också, men när vi kommer till vårt kreativa skapande tror jag sällan att så är fallet. För att inte ta en risk har också ett pris – precis som att inte välja också är ett val.

 
Övning: Ge dig ut i det okända.

 
1. Fråga dig själv: När tog du senast en risk i ditt vanliga liv?

Hur kändes det? Skriv i 5 minuter.

 
2. Gör ett risktagande i ditt skrivande.

Skriv i 30 min om något som du inte skulle gjort med rädslan av att göra fel, exempelvis:

  • I en genre du inte tror att du behärskar
  • Om en situation du tycker känns jobbig att konfrontera (fiktiv eller riktig)
  • Om en karaktär du inte tror att du vet något om
  • På ett annat språk
  • humoristiskt?
  • en sexscen?
  • politiskt?

3. Gör nu något risktagande som stimulerar ditt skrivande, t.ex:

  • Skicka in ditt manus till ett förlag
  • Skicka in en dikt/novell till en tidskrift
  • Boka in en skrivtimme i din kalender
  • Gå en skrivkurs
  • Skicka ett brev/epost till en författare du beundrar
  • Läs upp en text för en publik/någon som aldrig läst dig tidigare
  • Åk i väg en helg helt själv för att skriva?
  • Inled ett samarbete med någon
  • Skaffa en skrivkompanjon
     

/Jens Klitgaard

Identifiera dina rädslor

Identifiera dina rädslor

Ni som skriver är modiga människor. Ni har givit er in i något ovisst, skrämmande, utlämnande, ångestframkallande och absolut underbart!

Att ge sig in i den skrivande processen är att ge sig ut i det okända (oavsett hur många romaner ni skrivit!).  För er som följt mina tips, vet ni att jag skrivit om många olika saker som kan hindra oss från att skriva.  Bland annat:

  • Tid/prioriteringar
  • Nojor
  • Ekonomi
  • Distraktioner
  • Avundsjuka/bitterhet
  • Envishet
  • Att sitta fast i gammalt
  • Prestationsdjävulen
  • (Rädsla för) Misslyckanden
  • (Rädsla för) Framgång

Dessa har alla sin botten i någon form av rädsla. Rädslor som kommer ut i ljuset blir ofta mindre farliga och blir istället ett hanterligt problem – något man kan göra något åt. Genom att ta en aktiv handling går de från att verka paralyserande till att ibland till och med bli vår tillgång. Erfarenheten av att ha kommit igenom en jobbig situation gör oss mer rustade till att identifiera rädslan nästa gång. För det kommer oftast en nästa gång.

Övning: Rädslor

Fyll i den streckade linjen med dina egna svar:

Jag har för lite ………. för att skriva

Jag skulle gärna skriva mer, men jag tänker hela tiden på ……….

Om jag bara kunde hitta ett sätt att få betalt för det jag skriver så skulle jag ………. Jag måste bara ………., ………. och ………. sen ska jag skriva

Jag skulle skriva mer om jag inte var så ……….

Jag skulle skriva mer, men först ska jag titta på ………. uppdatera ………. och ……….

Jag vill skriva, men vad ska ……… säga om det?

Jag vågar inte skriva eftersom jag är rädd att ……….

Jag vill gärna skriva mer, men det måste vara ……….!

När jag blivit klar med den här gamla idén som jag hållit på med i ..…… år, ska jag skriva ……..

Jag skulle gärna skriva, men …….. har sagt att jag inte är tillräckligt ……

Jag är ………. mot mig själv

Fyll sedan i detta:

För att skriva bättre vill jag ……….

För att ha mer tid till mitt skrivande vill jag ……….

För att ha tillräckligt med pengar för att skriva behöver jag ……….

Istället för att ………. ska jag ……….

För att bli av med min oro kan jag ……….

Jag vill sluta ………. och ………. mitt skrivande

För att komma vidare i mitt skrivande kan jag ……….

För att vara snäll mot mig själv kan jag ……….

/Jens Klitgaard

Dödfödda projekt

Dödfödda projekt

Ibland, kanske till och med ganska ofta, invaderar yttre omständigheter mitt liv. Saker går inte som planerat. Saker förändras. Nya projekt föds, andra dör innan de får en chans.

Jag har vid flera tillfällen varit nära att genomföra kreativa idéer som verkligen kunnat bli  något – men så har en detalj kommit i vägen som senare ändrat hela utgången.

Hur ska man hantera det? Kan man det?

Jag skulle en gång skriva en bok tillsammans med en person som med sitt kända namn skulle ha kunnat öppna för en succé och ge mig ett snabbspår in i författeriet. Vi hade planerat projektet i flera steg och hade fått ett stort etablerat förlag intresserade av idén.  Samma dag som vi ska ha vårt möte med förlagschefen och pitcha boken sitter jag på Kungliga biblioteket och skriver. Förväntansfull, upprymd, kanske blir denna dag en dag som är början på min författarkarriär?

Jag är precis på väg ut mot garderoberna (med den genomskinliga plastkassen i handen) för att klä på mig och ta cykeln till förlagskontoret då jag får samtalet av min vän. Det blir inget möte, förläggarens mamma mår dåligt och har lagts in på sjukhus. Vi ska istället ses en vecka senare.

Jag fick en sugande känsla i maggropen, ett dåligt omen, något fick mig att tänka: det kommer inte bli något möte nästa vecka. Det här var vår chans.

Och jag fick rätt.

Min skrivarkollega fick under loppet av vår veckolånga väntan ett bidrag för ett annat projekt, vilket helt ritade om kartan. Det skulle inte gå att göra båda sakerna. Tillfället flög mig ur händerna. Projektet var dödfött.

Min första tanke var, ”Men! Jag har ju inte gjort något fel?”.  Jag visste att det var ett luftslott, men jag gjorde missbedömningen det var ett luftslott som blåstes upp ur mina egna lungor.

Jag fick tillåtelsen att ta projektet vidare på egen hand. Men utan det kända namnet var projektet inte lika intressant i förlagets ögon. Krasst, men jag visste spelets regler och jag hade valet att kämpa vidare i motvind eller låta vinden ta mig någon annanstans.

Efter visst motstånd, en sorgeperiod, lät jag så projektet vara. Visst gjorde det ont, men snart kom annat och tog över mina tankar och jag hade nästan glömt bort det tills jag skrev denna text.

Har man svart bälte i att gräma sig, kan det vara svårt att hålla ut som kreativt skapande person, för sanningen är ju att merparten av dessa fantastiska luftslott som byggs i våra tankar, är fina idéer som aldrig genomförs. Och det är helt ok. De är vackra ändå.

Men hur gör man då för att komma vidare efter dessa kreativitetens missfall?

Här kommer en övning att börja med.

Övning:

1. Få ur dig. Skriv en kort text där du uttrycker hur förbannad, besviken och ledsen du är för att det aldrig blev något med den där idén/drömmen som kunde realiserats. Överdriv gärna, bli arg på de yttre omständigheterna. Finns det någon som är ansvarig (inte du själv) som du kan lägga skulden på. Riktigt häv ur dig allt det i några minuter. Var oresonlig!

2. Tänk om… Skriv ned alla de fantastiska saker som hade kunnat bli konsekvenserna om allt bara hade gått i lås. En lista på allt härligt du gått miste om.

3.Nu då? Ställ dig frågan: fanns det något som faktiskt var bra/skönt med att det inte blev av? Nämn 3 positiva saker som kom ur erfarenheten av denna händelse. Kanske fanns det saker som du gör idag som inte hade blivit av utan detta steg på vägen?

Har du något tips eller egna erfarenheter av vad man gör med “dödfödda” projekt? posta gärna här i kommentarerna!

/Jens Klitgaard

I huvudet på en jurymedlem

I huvudet på en jurymedlem

Jag har vid ett flertal tillfällen suttit i jurys för olika novelltävlingar. När man läser hundratals noveller under en kort tidsperiod får man ett visst “jurybeteende”. Jag som är på insidan tänkte därför delge er en del tips på hur man bäst kan intressera mig som jurymedlem.

En novelltävling är som en slags snabb miniversion av hur många förlag faktiskt arbetar med att plocka fram manus. Grovsortering, manusgrupper och avgörande beslut. Skillnaden är att det är en tävling och att det finns lite tydligare regler och tidsramar både för de som skriver och de som läser.  Mitt mål med denna text är att ta er förbi grovsorteringen nästa gång. Det är där de allra flesta bidrag försvinner.

Det finns oändliga sätt att skriva en novell och det finns många som trevar fram finstämda historier, men för att vara krass – i en novelltävling  gäller det att vara vass redan från start.

1:a sidan är viktigast.

Även om jag som jurymedlem läser alla bidrag från pärm till pärm så kommer första sidan att vara viktigast i detta sammanhang. Det är där jag gör min första bedömning och den följer i de allra flesta fall med genom resten av texten och bygger en förväntan – något som gör att jag läser vidare med entusiasm. Det kan vara en myt, men ofta sägs det att en talangscout från ett skivbolag endast lyssnar igenom de första 30 sekunderna (om ens det) på en låt av en ny artist för att ge sitt utslag.  Det handlar såklart om prioritering och erfarenhet, talangscouten vet redan tidigt vartåt något är på väg, om det håller kvalitet, vilken genre det är, hur rösten låter.

En text som inte ger dig någon känsla av vad berättelsen kommer att handla om (story) eller visar på en tonsäkerhet hos författaren (stil) på första sidan kommer inte igenom detta nålsöga och kommer med största sannolikhet inte gå vidare.

Du vill nämligen inte att jurymedlemmen ska tappa koncentrationen tidigt, för då är det redan kört.

Tänk så här: Kommer man vilja läsa nästa sida efter inledningen?

En bra förstasida sätter jurymedlemmen i ett bra humör och påverkar hur resten av texten bemöts. Med irritation, blasékänsla eller med entusiasm?

Handlar din novell om något – egentligen?

Detta är det näst efter en dålig början som får mig att rejält tveka på om en novell ska gå vidare eller inte från grovsorteringen. I många av de noveller jag läst finns ingen direkt handling. Men varför har man då skrivit den? För att det är kul att skriva? Helt ok, men det betyder inte nödvändigtvis att det är kul att läsa. Vaghet är för mig ett tecken på att man döljer att man egentligen inte vet själv vad novellen handlar om. Ett möte, en betraktelse, ett utsnitt i tiden, javisst, det kan vara fantastiskt om det är vackert skrivet, men det är inte handling i sig. I alla fall när det kommer till novelltävlingar.

Formulera med en mening: ”Min novell handlar om …”.

Låter det intressant? Då kanske du har mig på kroken!

Använd en tydlig scen eller idé

Jag vill ha en scen eller idé som griper tag i mig, något jag kommer ihåg och som väcker känslor och tankar. En novell kan faktiskt bestå av en enda scen. Men noveller helt utan scen är svåra att ens bry sig om. Bara lösa monologer eller tankar, människor det händer saker med, det är just vaghet som jag pratade om tidigare. Tänk gärna på om det är något du faktiskt vill utforska med din novell. En frågeställning. Om du har en sådan, är det också lättare att jurymedlemmen snappar upp den.

Har du något du vill utforska i din novell? Formulera med en mening för dig själv.

Befolka din novell med människor av kött och blod

Många av novellerna jag sorterat bort har antingen helt brustit i sin karaktärsbeskrivning, eller blivit alldeles för navelskådande (långa monologer i jagperspektiv om någon kärlek som aldrig blev av). Försök att befolka dina berättelser med levande människor som man kan känna med och som har ett eget språk och uttryck.

Fråga dig: Vad gör dig nyfiken på denna/dessa karaktär/er?

Humor

Väldigt många bidrag är väldigt allvarliga. Det är som om litteratur inte får vara roligt, men bara för att det finns humor i en berättelse, behöver det inte betyda att berättelsen saknar allvar eller tyngd. Humorn behöver inte ligga i novellens handling, eller vara skojfrisk, men en ton av värme som drar på smilbanden kan räcka långt!

Ett grammatiskt korrekt språk hjälper

Kolla din novell med någon innan du skickar in, stavfel här och där är ingen fara, men en text som genomgående har dålig meningsbyggnad sållas bort rätt snabbt.

Tips: Läs novellen högt för dig själv så att du märker om den flyter fint eller styltar fram.

Undvik att försöka få in för mycket

En novell är kort till formatet. Det är inte en komprimerad roman. Det finns inte en chans att göra samma typ av utvecklingar av trådar. Många av de noveller jag dissat har försökt att få in för mycket och missat hela stycket.

Mitt tips är därför att skala bort både karaktärer och episka ambitioner. Det faller sällan väl ut i helhetsintrycket utan gör ofta att det känns halvfärdigt.

Det räcker inte med en bra knorr

Slutet är såklart något som juryn tittar noga på, men tänk på att det också är det sista man läser. Bedömningen har gjorts långt innan. Det räcker alltså inte med en bra knorr. Slutet kan faktiskt också förstöra en novell som man gillat. Det är som om många tror att det behöver hända något spektakulärt här. Det kan lätt bli krystat!

Det sista stycket är dock det som du lämnar vidare med läsaren. Här märker man ofta om det finns ett budskap, något mer, så finslipa just känslan och budskapet.

Tänk till: Har du något budskap eller särskild känsla du vill förmedla?

Att ha gått igenom denna lista är såklart ingen garanti för vinst, men förhoppningsvis räcker det för att komma förbi det första nålsögat.

Kolla efter aktuella novelltävlingar på Eva Ulleruds blogg Skrivarlyan

/Jens Klitgaard

Har du en egen filosofi?

Som författare har man inte bara möjligheten att förmedla berättelser, utan även sin syn på livet. Och då menar jag inte nödvändigtvis i självbiografisk form.

Många skulle nog hävda att det är något som författare gör omedvetet i sina val av berättelser, karaktärer och miljöer. Men även om säkert en del kan utläsas av det, skulle jag inte som läsare gå in alltför hårt med analysglasögonen för att ta reda på författarens livsåskådning. Det viktiga för läsupplevelsen är sällan vad författarens avsikt är med en skönlitterär berättelse är, utan snarare att den har en engagerande handling och gestaltning. Och bara för att karaktärerna andas en viss moral behöver författaren verkligen inte dela den. Författaren kan däremot vilja ställa en fråga till läsaren genom berättelsen. Och frågan är alltså – vilken?

Detta är definitivt något som jag tycker skiljer en underhållande berättelse från en verkligt intressant – budskapet, vill säga. Men med detta sagt, en skönlitterär text skiljer sig från en debattartikel. En moraliserande berättelse med pekpinnar från författaren är sällan kul att läsa. Viljan att visa sin egen åsikt kan alltså gå ut över gestaltningen och få det hela att kännas som en pamflett nedstucken i halsen. Då når ändå inte budskapet fram till andra än de som redan tycker lika.

För att ett budskap ska nå fram behöver man göra detta till en levande del av berättelsen, något som känns – oavsett vilken livsåskådning man har som läsare. Och för att en författare ska förmedla ett budskap, måste ju denne också ha något att säga (no shit). För att ha något att säga måste man i sin tur ha en egen filosofi (wow!).

Det kanske låter väldigt pretentiöst att ha en egen filosofi, men egentligen är det inte några konstigheter. Alla har en – det är den vi lever efter varje dag och som får oss att göra de val vi gör. Sen är det en helt annan sak om denna filosofi eller livsåskådning är genomtänkt eller inte. Det är det jag tänkte att vi skulle kunna börja med att klura på så smått idag.

Det kan vara svårt att föreställa sig att just din eller min filosofi skulle vara särskilt intressant eller unik. Vi är influerade av varandra, vårt samhälle och den familj vi är född i. Men jag tror ändå att vi alla någonstans har ett eget perspektiv, ett hopkok av allt som vi upplevt och tagit till oss från andra. Som författare är detta perspektiv vår största tillgång. Det som gör att du är du och ingen annan. Kanske till och med det som fått dig att skriva berättelser?

För att börja någonstans med kartläggningen av din filosofi börjar vi med en liten övning.

Övning: Min filosofi

  1. Skriv ned en åsikt/värdering som du brinner starkt för, det kan handla om vad som helst.
  2. Fråga dig själv: Varför har jag den åsikten? På vilket sätt kommer den från:
    – Samhället jag lever i?
    – Min nära omgivning?
    – Från mig själv?
    – Annat?
  3. Skriv nu en kort skönlitterär text på max en sida, där detta budskap kommer fram, utan att ge läsaren pekpinnar.

/Jens Klitgaard

Skriv en årskrönika – från framtiden!

Det är ett nytt år och som alltid i skiftet brukar jag tänka en del på året som gått och det som ska komma. Jag tänker på sådant som kanske kommer hända, både med mig själv och samhället och skriver ned detta för att sortera mina tankar och veta vartåt jag är på väg.

Medan jag håller på med det brukar en av mina favorittankar dyka upp: att det som händer nu kommer att vara historia i framtiden. Jag brukar föreställa mig en lagom lång framtid som jag själv troligen kommer att uppleva. Låt säga 40 år framåt i tiden, 2055 (peppar peppar…). Jag brukar inte nödvändigtvis tänka på hur saker kommer att vara då, men alltså hur vi ser på vår nutid i ett historiskt perspektiv. Det är ganska svårt eftersom man är så mitt uppe i det.

Jag undrar om det kommer vara som jag själv tänker om 70-talet? Att samhället hade helt andra värderingar, kläder, populärkultur, sociopolitiskt landskap och att vi saknade dagens teknologi, mobiler, internet och lågprisflyg (så omvälvande…).

Sen tänker jag på samma gång att folk på 70-talet (jag var själv inte född), måste tänkt att de var mitt i tiden. Kanske till och med nästan i framtiden med tanke på all teknologisk utveckling och politisk rörelse runtom i världen. Tänk bara på alla diktaturer som fanns i vårt närområde!

Och de där visionerna om 2000-talet, med robotar överallt, kärnvapenkrig och rymdresor till andra planeter… Det blev ju inte så mycket med det. Våra fantasier om framtiden är ju ofta mer spektakulära än resultatet, men är det inte fascinerande nog att nuet är så fruktansvärt flyktigt och snart redan passerat?

Folk har ofta varit ganska dåliga på att spå i framtiden, men som författare har vi privilegiet att göra det utan att bry oss om konsekvenserna. Fantasierna om framtiden är också en del av den, för även om de inte förutspår något alls, så säger de något om samtiden de skrivs i – om vad vi längtar till eller fruktar (det brukar ju som oftast vara dystopier som säljer). Och vad skulle vi vara utan dessa fantasier?

Svårt att säga, men jag vill i alla fall hoppas på ett riktigt fantasifullt nästa skrivår! För om det är något världen behöver så är det mer fantasi och människor som vet hur man inspirerar till den.

Övning: Skriv en årskrönika

  1. Skriv en kort egen årskrönika från i år med några viktiga händelser som hänt i ditt liv (max 30 min)
  2. Skriv en lista på saker du vill ska hända 2016
  3. Skriv en till årskrönika, men nu från ett år i framtiden som du tror att du kommer att få uppleva.

Spara din framtida årskrönika på ett säkert ställe…

Webb-TV för alla som skriver!

Min julklapp till dig är ett tv-program för alla som skriver. Det kommer att sändas på webben, med inbjudna författare, skrivcoacher och andra som kan ge tips till hugade författare. Vi har massor av idéer och vill ha fler från dig. Jag blir jätteglad om du kan ta ett par minuter och besvara denna enkät om upplägget.

Vi startar 8 januari och kör varannan fredag fram till den 10 juni. Och det kan bli fortsättning till hösten.

God jul!

Gestalta julen!

Jag har tidigare skrivit om att högtider är ett bra exempel på situationer/scener där karaktärernas relationer och värderingar utsätts för en laddning som bär på en historia och som visar på deras speciella karaktärsdrag. Då handlade det om midsommar, men julafton är om möjligt ännu mer traditionstyngd.

Att använda sig av situationer som alla känner till eller har en relation till är tacksamt. Det finns så många normer kring julfirandet. Vem minns inte en jul, eller avsaknaden av den? För även om man inte firar jul så bor vi ju i ett samhälle där de flesta gör det och ofrånkomligen framkallar detta känslor eller minnen som går att ta vara på i skrivandet.

Alla har en åsikt om julen. Vissa älskar den som en stund som samlar familjen, andra tycker att julen enbart visar på samhällets konsumtionshets. Det är också just en helg där din ekonomiska status och inställning till traditioner synas av nära och kära. Är din huvudkaraktär en julhetsare – köper den julgran redan i november och har svingat sig runt på varenda glöggbjudning i stan? eller är denne en som köper julklappar i sista minuten på julafton och helst av allt skulle beställa Thai-take away istället för att sleva i sig julbordet medan morfar Gösta somnar i rödkolen?

Traditioner är utmärkt sätt att visa på hur inbördes relationer i familjen bygger på en tidigare historia och hur just dessa traditioner tar fram karaktärernas bästa och sämsta sidor. Avundsjuka mellan syskon, en mormor som dricker för mycket snaps, en hysterisk pappa som måste få till rätta temperaturen på julskinkan. En mamma som bestämt sig för att endast ge bort julgåvokuvert till Röda korset till alla…

I populärkulturen finns julen ofta med som ett speciellt tema; julskivor, novellsamlingar, julspecialavsnitt av TV-serier, långfilmer som utspelar sig i juletider… Visst handlar det om att tjäna pengar, höja tittarsiffror och följa gängse marknadsföringsrecept, men oavsett anledning så framkallar julen känslor. Och känsloskapande är en stor del av en författares jobb. Så varför inte ta temat i akt?

Här kommer en julövning:

Gestalta en julscen

  1. Välj en scen med julen som utgångspunkt.
  2. Använd dig  av 3 karaktärer
  3. Gestalta en valfri känsla per karaktär (men i samma scen), som man ska kunna uppfatta utan att själva känsloordet står med i texten.

För en lista över olika känslor, kolla in dessa länkar:

Negativa (roligare och fler):

http://www.therightword.info/ nonviolent-communication-nvc/ needs-based-communication-nbc/ negative-feelings-list/ ordlista-kanslor-neg/

Positiva: http://www.therightword.info/ lista-kanslor-pos/

/Jens Klitgaard

Vinnare i luckorna 6, 7 och 8

Vinnare i luckorna 6, 7 och 8

Här presenteras vinnarna i #Skrivadventskalendern, luckorna 6, 7 och 8.

2015-12-07 21.14.41

 

Till Lucka 6 kom följande fantastiska bidrag – för en chans att vinna kursen Skriv en serie

Anna Gable Frimodig
I dag har jag varit på mässan
sett en robot, en jedi, Darth Vader och Sessan
Leia, som dök upp i flera versioner.
Att jag är en och inte flera personer
är ibland ett aber när jag skriver
jag saknar dem när manuset färdigt bliver
så att lära mig skriva i flera band
vore en uppgift för Anns säkra hand.

Håkan Lövkvist
Efter bröd i skinkspad,
och julglögg och knäck,
ska du fylla blad efter blad
med romantik och skräck …

Annica Ankan Smedius
Idéerna singlar likt höstlöv i parken
Mitt skrivar-jag springer och flämtar och faller
I jakten mot högen av bladkonst på marken
Men fryser, blir still, hela jag märkligt kall är
Hur värmer man upp det som stannat i sinnet?
Vem flyr mig mot orden, ser till att det vänder?
En elkamin, kanske, och nån som tar minnet
Samt puttar min penna med varsamma händer

Lisa Hillerdal
Först kommer det en,
Och du blir så glad
Sedan ännu en,
Ja de kommer som på rad
Detta är en speciell sorts berättarkonst som inte alla kan
Men snart kan du konsten tack vare paketet jag vann
God Jul önskar jag och Ann.

Svårt val idag!!! Vinnaren blir Annica Ankan Smedius!

2015-12-07 21.16.01

 

Till Lucka 7 kom följande inspirerande bidrag – för en chans att vinna ett av mina allra finaste priser, en förstakapitelanalys!

Lucka 7

Ulla Sehlberg
Ett nagelbitande spänningsmoment
Är om första kapitlet som finns på pränt,
Ska få läsaren att fastna i flöden
Och vara lycklig i läsar glöden
En analys kan ge de nödvändiga råden
Och ge hjälp att behålla röda tråden

Lisa Hillerdal
Här får du lära dig så och skörda så att det räcker långa tider
Och gissa om det blir spännande vad det lider
Eller vad läsaren lider som längtar efter svar
Men det är så man håller spänningen kvar!

Lisa Hillerdal
Att all vår början bliver svår är känt:
Hur ska man bäst berätta vad som innan början hänt
Och var i början börjar man och när tar början slut
Om du börjar med att öppna paketet kan allting redas ut!

Lisa Hillerdal
Varje resa börjar med ett första steg
Och ett första kapitel leder oss in i romanens värld
Det är lätt att känna sig hämmad, ängslig och feg
Låt Ann ta din hand och hjälpa dig på din färd

Christin Johansson
Du som tror dig kunna skriva
Sänd ett ark till hennes bark
Om du har en tendens
Att va en diva
Kan Ann den fasaden med lätthet nedriva
Henne får du titulera
Coach och mycket mera
Även om du skulle kunna briljera
Får du bara aceptera
Att Ann är den som kan mera.

Ulrica Edvinsson Sundin
Första meningen
Sätter snittet
För att bli författare
Krävs hela kittet
Har mycket skrivet
Och har drivet
Men är sliten
Över första biten
Som inte blir
som jag vill
Kanske kan någon
hjälpa till?

Ulrika Fjellborg
Ett första steg blir snabbt ett hopp
Då gäller det att va på topp
Att våga chansa, kliva ut.
Blott med början, inget slut.
Anns tjänst blir rätt och slätt
En guide när tankar duggar tätt

Myra Windahl
Ett kapitel utan driv
ger boken allt för lite liv
hjälp mig ge det extra riv

nerber64
Författarcoachen kan markera,
och kapitel analysera.
Ökad skrivarlust servera,
förhoppningsvis en hel bok generera. //Nerina

evasinst
Ord, meningar och sidor jag skapar.
Som sedan i all välmening coachen kapar.
Lite här och lite där,
hoppas historien sedan sig själv bär.

Superbra rimmat, allihopa! Vinnare idag blir Ulrica Edvinsson Sundin

 

2015-12-07 21.18.13

Till Lucka 8 kom följande underbara bidrag – för en chans att vinna kursen Bloggande Författare
Maria Höij
För dig som vill bli synligare,
För dig som vill föra din kunskap vidare,
Nu blir ditt liv lättare,
Bli en bloggande författare!

lifebythesea
Medan andra tycker om att jogga
tycks du föredra att blogga.
Att bara skriva massa strunt gör läsarna mattare
Men här är en kurs så du når ut som författare

Maria Höij
Visa upp din logga, genom att blogga!
Innan minnet av dig blir mattare,
visa upp dig som bloggande författare!

Ulrica Edvinsson Sundin
En blogg
är en logg
Över livet
Vi lever
Och vid jul
Vill man gärna
Dela med sig
Med firande
Och seder
Men hur
Man gör
Vet jag ej
Därför önskar jag
Hjälp av dig.

Vinnare idag är lifebythesea, grattis!

 

Vinnare i luckorna 3, 4 och 5

Här presenteras vinnarna i #Skrivadventskalendern, luckorna 3, 4 & 5.

2015-12-13 11.50.33-1

Till Lucka 3 kom följande fantastiska bidrag – för en chans att vinna kursen Produktiv Författare

Helene Kolseth
Kaffe, tvätt och social media
nog finns det sätt att prokrastinera …
Denna kurs ska du genomföra
om du vill lära dig att slutföra
och inte drabbas av plegi
– utan skriva en trilogi!

Ethel Hedström
Det är inte tiden
och friden
Det är rutinen
som fattas
Struktur skattas
att få
för att det ska gå
att nå
ända till slutet
och få beslutet
från förlag
“one of a kind” av sitt slag

Lotta Rannevid
Med denna kan det hända
Att du sätter dig på ändan
Och faktiskt sitter still
För det är ju det du vill
Du måste va en klok en
För att skriva färdigt boken
Så ta ett steg i taget
Och kontakta sen förlaget

Hasse Thorén
Bättre än att alster riva
Lär dig skönt å vackert skriva

Eva Hörnberg
Skrivartanke gror
för att någon på en tror
med Ann som pådrivare
man kan bli en riktig skrivare
I skrivandet blir ordning och reda
Vem vet var det kan leda

Monica Ivesköld
I min egen “Tummen Ur”-bransch
Jag ser kursen som en chans
Att sluta förhala
Och låta ordets makt – tala

Marie-Louise Fritzén
På en kurs som den här
allt möjligt man lär
Att skriva med driv
och bli högeffektiv
sluta prokastrinera
det är dags att planera

Christin Johansson
När vardagen upptar all tid
Blir skrivandet lätt en strid
Då kan denna kurs
Få slut på din kamp
Den lättar en eventuell skrivkramp.

Vinnare i lucka 3 är Lotta Rannevid – Grattis!

————–

2015-12-13 11.50.33-2

Till Lucka 4 kom följande härliga bidrag – för en chans att vinna kursen Kreativ Författare

Ethel Hedström
Att fastna i gamla spår
gör att jag stampar och står
på samma fläck
Vill så gärna vara en aning fräck
Våga låga
Våga plåga
Jag vill flyga i sträck

Marita Hallenberg Linkruus
Något som kan inspirera
fantasi och lust med mera
Provocera, få dig att transpirera
och drömmen att bli sann.
Få dig att tro på att du kan!
Känna, lukta, smaka, kläm?
– hjälper dig att komma hem,
landa och få ändan ur.
Med denna kurs du lär dig hur
du lämnar fyrkantig struktur.

Lisa Hillerdal
Vill du ta stora berättarkliv,
och i ditt skrivarliv
få till ett härligt driv?
Med Anns Ljungbergs kurs får du en chans
Att få skrivproblem – och dess lösningar – på distans

Vinnare i lucka 4 är Marita Hallenberg Linkruus – Grattis!

————-

2015-12-13 11.50.33-3

Till Lucka 5 kom följande underbara bidrag – för en chans att vinna kursen Redigera romanen

Lisa Hillerdal
Vad är det i romanen som är viktigt
Och är allt i texten rätt och riktigt?
Att granska sin text kan vara svårt
Och ibland kan det kännas hårt
Men med denna kurs kan du bli bättre på att redigera
Och snart ligger manuset inte i byrålådan mera.
För här får du en massa bra förslag
som gör att du kan skicka texten till förlag!
Det låter väl kul?
God Jul.

Hanna Kronblad
Redigera romanen
Vill jag få under granen
Inslagen i röd rosett
Så att det blir på rätt sätt

Eva-Lena Bjarneborg
Näe du ska gratinera
När tiden är inne menar jag
När det är dafs att redigera
Är denna klapp av bästa slag.

Agneta Nordenskjöld
När du tror att du är klar,
med boken den du skrivit har,
då är det dags för denna klapp,
den som alls inte är en app,
Nej, du ska få experthjälp i många dar

Pia Karlsson
När det är dags att redigera
Behöver du hjälp för att inte explodera
Här får du lära dig hur fel, blir rätt
På allra bästa sätt

Linda Schönbeck
Skriva kan vara tufft ibland
Även om motivationen är som blodad tand
Då är det bra att ha en stöttepelare
En som hjälper en med “felare”
Tack för du finns Ann
Du visar att jag faktiskt kan??

Helena Ström
Nu ligger storyn väntande i sin mapp
osorterade scener och karaktärer hipp som happ
Med denna digitala produkt
kommer du med ditt material få bukt

Christine Sabel
mitt skriveri ligger nere
jag behöver en kurs
alla orden vill bli flere
perfekt med denna resurs

riseandshine_dinpersonligautv
En hemlig dröm jag har att på skrivarkurs få far.
Skriva en bok som alla minns , då manus redan i mitt huvud finns.
Att få pennan fatta och med Ann Ljungberg chatta .
Våga något nytt testa , ja det kan mitt sinne fresta . ????

_annahelgesson_
Mitt manus nästan klart, det är ju uppenbart,
redigera med Ann, jag önskar att jag vann!
Mitt manus är så bra, att alla vill det ha,
men redigeringen är kvar, jag kunskapen ej har.
Anna hjälpen vill vinna, så boken ej försvinna.
Ann, min gudinna! Nu vill jag försvinna! ??

sjobisen
Sida upp och sida ned, marginalen extra bred,
typsnitt tolv och tydligt tema,
kill your darlings – inte klema.
Fördjupa varje karaktär, läsaren ska bli helt kär,
får inte glömma att intrigen vässa, kanske väntar mig en bokmässa

Vinnare i lucka 5 är Lisa Hillerdal – Grattis!

Tål du kritik?

Det här är ett tema som återkommer. Jag har skrivit om det förut i olika former, men hur gör man egentligen för att ta emot kritik utan att gå under och bli paralyserad i sitt fortsatta skrivande?

Många som skriver texter och ber om respons säger saker som ”jag gillar raka rör” eller ”jag tål kritik”. Det stämmer säkert för vissa, men andra säger det också för att det hör till att visa sig stark utåt.  När vi sedan får den där ärliga kritiken som vi ber om så visar det sig ofta att det inte var den vi egentligen ville ha. Alla vill ha beröm på ett eller annat sätt, så är det bara. Det är då snarare förmågan att både lyssna på kritiken när den är rättfärdigad – och att kunna slå dövörat till när det behövs – som avgör hur vi bra vi blir på att processa den.

Att tåla kritik är inte lätt och kan få den bäste ur balans. Jag tror att mycket beror på att de texter vi skriver blir som en del av oss själva och i sin tur blir svåra att hålla isär från vår person. När någon kritiserar texten, blir det alltså i tanken som om de kritiserar oss som människor. Men en text är en text, du är du. Och det blir lika fel om man skulle tänka tvärtom, en osympatisk människa kan faktiskt skriva fantastiska texter.

I ett tidigare inlägg skrev jag att det finns oärlig, bristfällig och okänslig respons som bör tas för vad det är – icke-konstruktiv respons. Alla dessa former av kritik kan vara direkt skadliga för ditt skrivande om du inte vet hur du ska hantera dem. Men, du kommer att behöva lära dig att ta emot även sådan respons. För om du inte redan råkat ut för den, så kommer du att göra det förr eller senare.  Sen finns det såklart konstruktiv respons, som underbyggs och känns relevant utan att vara varken inställsam eller okänslig. Sådan kritik är inte ”farlig” just eftersom den är transparent, men till sist är det ändå hur du som textförfattare tolkar den som blir viktig. Hur konstruktiv den än är, så kanske du inte är redo för den.

För att lyckas behandla all sorts kritik väl tror jag att man som författare både behöver ett öppet förhållningssätt till sina texter och odla sin integritet. Detta är något som man tillskansar sig via övning – det vill säga exponering av kritik – och genom att veta vad man vill med sin text. De riktigt etablerade författarna som jag jobbat med har mer sällan problem med att ändra i texten, så länge ändringarna motiveras med något mer än bara mina egna åsikter. För det är nog ändå det den ”ärliga” och konstruktiva kritiken handlar om. En vilja att texten ska bli så bra som möjligt. Och med ”bra” menar jag – nå så nära författarens vision som möjligt, samtidigt som läsaren ska kunna uppfatta den.

Motiveringen i kritiken är nyckeln för mig, får jag respons som jag inte förstår frågar jag vad som menas. Är det en personlig åsikt så behandlar jag den som det, är det ett underbyggt och sakligt påstående så ser jag över texten och gör sen mina val. För även om det är konstruktiv kritik behöver jag inte hålla med. Det är här integriteten kommer in i bilden. Ju ovanare man är vid respons, desto lättare är det också att bli som ett öppet såll för andras idéer. Vet man alltså inte vad man vill, är det lättare att lägga det ansvaret på den som ger responsen. Det är också en fallgrop att lära sig klättra ur. Det är du som är författaren, det är faktiskt din text och dina val oavsett om det är en nobelpristagare i litteratur som ger dig feedback.

 
Om jag summerar hur man bäst lär sig att ta kritik.

1. Var tydlig för dig själv vad du vill förmedla med din berättelse. Det är viktigt att du vet kärnan och vad du inte är beredd att ändra på.

–  Formulera detta i en kort text ( skriv max 10 minuter), välj ett textprojekt som ligger dig varmt om hjärtat.

2. Lär dig identifiera konstruktiv kritik och motsatsen. Detta kan ta väldigt mycket övning. Läs gärna detta tidigare inlägg på samma ämne:

3. Öva på att själv ge konstruktiv feedback till andra. Om man inte själv är medveten om hur arbetet funkar och vilka svårigheter det finns med att ge respons är det också svårare att veta hur man ska tyda den. Ta alla chanser du kan för att ge feedback. Detta kommer både göra dig till en bättre författare och läsare.

4. Exponera dig själv för kritik. Det tror jag är det enda sättet att också förr eller senare kunna separera texten från dig själv. Att få lite hård hud skadar faktiskt inte i det här avseendet. Om du känner att du blir arg, sårad, ledsen osv. förminska inte dina känslor, men se reaktionen som en del av läroprocessen. Fråga dig själv, varför reagerade jag som jag gjorde? Var det för att det var icke-konstruktiv respons som jag skulle klarat mig utan, eller var det för att jag kände mig kritiserad som människa?

5. Fråga, men ifrågasätt inte. Om du inte förstår vad den som ger respons menar, fråga. Men ifrågasätt inte denna persons kunskaper eller dennes åsikter om din text bara för att du inte håller med. Vi har alla våra egna läsningar, och de kommer allra oftast ifrån en god vilja om att göra texten bättre. Den som läser gör dig alltid en tjänst, även om det känns som en björntjänst.

6. Tacka alltid för kritiken. Även om den är helt uppåt väggarna fel. Det är inte du som har blivit kritiserad, det är texten. Även felaktig kritik stärker din förmåga att hantera respons, dessutom stärker den berättelsen eftersom den tvingar dig att motivera motsatsen.

 
Övning: Inget är heligt

Ta fram en bok av en känd författare som du ännu inte läst. Kopiera upp de första fyra sidorna ur inledningen. Ge nu författaren feedback! Finns här något som skulle kunna utvecklas? Ställ frågor i marginalen och markera vad du känner inför de olika styckena och varför. Du får inte läsa resten av boken innan du gjort denna övning.

/Jens Klitgaard

Vinnare lucka 2

Fantastiska bidrag till lucka 2 där vinsten är webbkursen “Skriv en roman på 10 veckor
Anna Gable Frimodig
Om du skriver så det glöder
riktigt idéerna göder
en roman du kanske föder.
Men skulle det ta stopp
i storyn bli en propp
vänder Ann en förödande flopp
till böckernas tio-i-topp.

Ann-Cathrine Nilsson
Vill du konstruera`rt,
debutera`rt och till sist salutera`rt,
tag hjälp tio veckor med Ljungberg,
så har du din roman, garantera`rt.
Håkan Lövkvist
En hård klapp!
Låt din gestaltning bli verbal och rapp,
när tiden är knapp.

Linda Schönbeck
Jag fick äntligen kontakt med min dröm
Orden flödade som en ström
När skrivkrampen sakta smög sig på
Min gode vän Ann lossade på den då
Snart i hamn och jag säger bara damn

Cecilia Grip
Sätt dig ner och skriv
Uti världen du tar ett stort kliv.
Behöver du hjälp eller har du kört fast?
Kontakta Ann i all hast.
Hon är en klippa som lär dig som en tok.
Tills du i handen håller din alldeles egenskrivna bok.
Christin Johansson
Kapitel på kapitel, du måste snabba på.
För ty 10 veckor hastigt gå.
Ingen tid att förlora
då dina bokdrömmar
är så stora.
Om du klarar pressen
Kan boken lyfta dig ur tristessen
Romanen färdig är
På bara si`så där.
Åsa Öhnell
Här sitter jag och hänger läpp
Får inte ner ett enda ord
Behöver allt en smula pepp
Inspiration till nya mord
Jag skjuter gärna nära och kära,
förgiftar en granne eller vän
Fast morden är blott litterära
Och finns endast i tanken än
Men Ann har en passande kurs att vinna
Som på mitt skrivande kan få fart
Till den nivå att jag torde hinna
att inom kort få ett manus klart
Lotta Rannevid
En roman på 10 veckor, det är väl som förgjort.
Men ooops, vad tiden gick, nu är det ju gjort!
En kurs med Ann Ljungberg fick tangentbordet att fräsa.
Nu hoppas jag bara att någon vill läsa.

Monica Ivesköld
Som effektivitetskonsult jag gillar att höra
Att du på 10 dagar en bok kan göra
Själv ligger jag i målar- och skrivartagen
En timme av detta om dagen
Lovar jag mig själv för nästa år
Så gissa vad jag i julklappen får ….?
Pia de Lerigon
Du är en drömmare och drömmar har du många
Vad sägs om en julklapp som drömmen lyckas fånga?
Du som säger att du aldrig kommer i mål
Det här är vad du får:
Tio veckors pepp, pepp, pepp
Och därefter ditt efterlängtade boksläpp
Eva-Lena Bjarneborg
Om 10 veckor kan det hända
att något nytt har kommit till.
Det här med skrivkramp börjar vända
om bara ändan sitter still.
Låt din roman komma till ända
med denna kurs om det du vill.

maria_malwora
Långt bättre än biljetter till bio,
är julklapp som fixar författardrömmen på veckor tio.
marielouisefritzen
Vi ändrar och stryker
Så älsklingarna ryker
Skriver om och gestaltar
Anns Ljungbergs ord förvaltar
Tänk, om tio veckor bara,
är alla manus klara! ??
lifebythesea
Bästa paketet under granen ~ nu kan du skriva färdigt romanen!

 

Vinnaren

Grattis Håkan Lövkvist – ditt rappa rim passar bra till denna kurs.

Misslyckandets konst

Förra veckan gick vi in i det här med framgång, idag vill jag därför att vi ska tänka lite på misslyckandet istället, vad är det för dig? Det är lätt att hamna i klichéer här, vi har nog alla hört orden att man ska ta misslyckandet ”som en lärdom”. Vi förstår kanske den poängen förr eller senare, men det är ju inte så det känns i stunden.

Kommer någon och säger till mig att jag ska ”lära mig av mitt misslyckande” när jag är mitt inne i en stor förlust blir jag bara förbannad och tänker att de har läst det i någon hurtig självhjälpsbok eller på någon förnumstig kylskåpsmagnet.

Som prestationsinriktad individ har jag skitsvårt att acceptera misslyckanden. Min första reaktion är att förminska händelsens vikt och sopa den under mattan, gå in i något annat. Smart? Nja kanske inte, men det får mig att stå ut. Ta det här med refuseringsbrev till exempel. Jag brukar intala mig själv att förlagens nekanden beror på missförstånd, slarviga läsningar, brist i marknadsmässig potential, att boken varit för svårkategoriserad eller helt enkelt att jag inte hittat rätt förlag ännu. Ett väl utarbetat självförsvar av egot med andra ord.

Men för en tid sen kom ett refuseringsbrev som jag inte kunde hantera som de tidigare. Formuleringen verkligen bet i själ och hjärta, inte för att det var en överraskning att de inte ville ha boken, men för att jag tänkte att de kanske hade rätt i sin analys. Något gick igenom mina självförsvarsmekanismer. Det som hände sen var att jag blev ledsen. Och att jag stannade i känslan av förlust.

Det var faktiskt en ganska renande känsla efter dessa tre år med det där debutmanuset som en stor propp med alla förväntningar instoppade bland dess blad. På natten efter drömde jag en sjukt symbolisk dröm. Satt i förarvagnen på ett tunnelbanetåg som körde runt i rasande fart in och ut genom en tunnel. Det var som om G-krafterna fick mig att bara titta rakt fram och jag hisnade, efter ett tag var jag helt matt och famlade med händerna kring förarstolen för att hålla mig i något, kände jag några metallspakar till vänster sida om mig. Jag lyckades sakta ned tåget som nu plötsligt åkte ut i en tyngdlös dal fylld med bambuträd och prunkande grönska, sen vaknade skrikandes med en känsla av skräckblandad eufori.

Dagen efter var jag lugnare än vanligt, dessutom inspirerad att skriva. Jag vet inte om jag kommer att skicka in debutromanen på nytt. Och hur konstigt det än låter när jag formulerar tanken i huvudet – det känns skönt. Jag skriver en ny istället.

Här kommer en lista på när jag känner mig misslyckad.

  • När jag gjort något riktigt pinsamt
  • När jag har haft höga förhoppningar som grusats
  • När någon blivit missnöjd med min arbetsinsats
  • När jag har varit egoistisk på andras bekostnad
  • När jag tittar i plånboken
  • När jag har undvikit att göra något jag vill för att jag är rädd.
  • När jag står och stampar på samma ställe med något över en lång tid
  • När jag glömmer bort vem jag är och vad jag vill

Misslyckanden är ju till sin natur en känsla som man går med i häret och nuet, men även om det är värst i början kan ändå en naggande känsla hänga kvar och lägga sordin över en ouppklarad känsla av otillräcklighet under en lång tid. Och istället för att ge några äppelkäcka råd om att ta lärdom av dina misslyckanden, så vill jag att du ska kartlägga på vilket sätt misslyckandet och rädslan för detsamma påverkar dig.

Övning: Vad är misslyckande för dig?

Skriv ned tio ord som du associerar till misslyckande.

  • Vilket av dem är viktigast att undvika för dig?
  • Nämn ditt senaste riktigt stora misslyckande, något du fortfarande tänker på då och då.
  • Döp incidenten med ett ord som förstorar den (om möjligt). Typ ”Refuseringsskandalen”
  • Sätt den som en punkt på en tidsskala över ditt eget liv.
  • Beskriv med fem ord hur du hanterade incidenten (eller inte gjorde det)
  • Sätt en ny punkt i framtiden på skalan då du tror att incidenten kommer att sluta uppta ditt medvetande.
  • Lista tre saker som detta misslyckande har fått dig att undvika göra, eller hindrat dig i, sen dess.
  • Gör en av dessa saker idag.

Apropå misslyckande och dess verkan över tid såg jag nyligen en fantastisk dokumentär ”Jodorowsky’s Dune” – en film om regissören Alejandro Jodorowsky’s (kultregissör från 70-talet) arbete med att filmatisera Frank Herberts science fiction-klassiker ”Dune”.  I två år arbetade de med vad som kom att kallas ”The greatest movie never made”. I rollistan fanns storheter som Orson Welles, Salvador Dalí (som härskare av galaxen) och Mick Jagger. Pink Floyd skulle göra musiken. Trots ett imponerande förarbete blev filmen aldrig av. Var då skapandet av ”Dune” som aldrig blev av ett misslyckande? Well, se dokumentären och dra dina egna slutsatser…

Här avslutar jag också med lite kylskåpscitat som finns att läsa på denna länk:

http://www.brainyquote.com/quotes/topics/topic_failure.html

/Jens Klitgaard

Vad är framgång?

Idag vill jag att du börjar med en övning: Skriv upp de 10 första ord du associerar med framgång.

Vilket av dessa är viktigast för dig att nå? Var ärlig. Vad är ditt nästa steg för att nå en sådan framgång?

Om du nu tänker dig att du vore på en öde ö, där ingen annan människa ser dig eller bryr sig om vad du gör, finns det någon av dessa punkter som blir viktigare? Eller behöver du kanske till och med skriva en ny lista? Varför? Vad är ditt nästa steg för att nå denna inre framgång?

Det finns en saga som berättas om och om igen, sagan om framgången. Jag tycker att den är enformig. Sin egen lyckas smed, jag började med två tomma händer, rags to riches.

Missförstå mig rätt, jag imponeras av dessa människor och ofta har de lärdomar att ge oss, särskilt vad det gäller att våga ta risker, att lita på intuition och att hänge sig åt sitt kall. Men det är något i budskapet som väldigt ofta saknas. Det inre motivet.

Jag menar inte att det är fel att vilja tjäna pengar, ligga högst på topplistorna, bli omkramad av recensenter eller ta sig ur fattigdom och misär med en vision och ihärdighet. Men det är inte slutresultatet i dessa berättelser som är intressant för mig. För vad är egentligen framgång?

Jag kan känna mig lite trött på att dessa berättelser stryker samhällets rådande idéer så medhårs. Jag vet inte om ni sett filmen ”Pursuit of Happiness” med Will Smith. En stundtals fin film, särskilt med tanke på relationen med sonen, men slutet? Jag fick en känsla av ”jaha”. Var det bara det. Så länge man lyckas med sitt mål och blir ”framgångsrik” är allting annat glömt. Livet är färdigt? Sluttexterna rullar.

Nej, de människor som jag beundrar mest är dem med integritet. De som vågar sätta sin egen väg framför omgivningens intressen, även om det ibland till och med är dumdristigt eller slutar i kaos. Passion utan tanke på konsekvenserna, leva i – och älska den skapande processen, ha visioner som inte går att stöpa i mallar eller yttre krav. I dagens samhällsklimat ska man vara så j-vla anpassningsbar hela tiden och vilja framåt, uppåt, följa branschens önskemål, tidningarnas profiler, synas på sociala medier och infinna sig i hierarkin (oavsett vilken). Och det är väl nu jag kommer till min poäng.

Det finns alltid en anledning till varför man valt att skriva och drömmen om framgång kan vara en viktig ingrediens, men vad är framgång? Jag vill inte behöva känna mig tvungen att vara den där drivna entreprenören som ska synas, bygga sitt varumärke genom idogt nätverkande, eller hela tiden ha en plan och nya mål med min existens för att nå framgång. Och om jag inte har helt fel, kanske till och med en majoritet av alla skrivande människor är sådana? En aning introspektiva är vi nog ändå oftast… Jag är och jag skriver. Jag kan ha ett företag, men jag är inte ett företag. Eftersom det är enklare att ändra på sig själv än omgivningen, kanske det är dags att omvärdera just själva begreppet. Ta det från det yttre till det inre för en stund.

För mig är inre framgång att våga ge sig ut i det okända, övervinna sina rädslor, anta utmaningen, att tillåta sig skapa, att göra sina egna val och att tillåta sig njuta av att vara i denna utveckling. Visst är den yttre framgången också rolig, förlagskontrakt YES! en slutsåld bok jippie! ett lyckat framträdande, applåder! Absolut värt att fira, men är det intressant i sig?

Om inte den inre framgången hänger med, brukar åtminstone jag snarare känna att den yttre framgången blir kravfylld och inte lika tillfredställande som jag föreställt mig. Ofta hör det ihop med att jag då inte riktigt är närvarande, eller ens känner att jag förtjänar det. Istället för att känna mig framgångsrik, har jag gjort något framgångsrikt. Och ja, det är skillnad.

Jag vill avsluta med att citera en författare jag ännu inte läst, men vars citat jag hittat och gillar skarpt: ”Success is liking yourself, liking what you do, and liking how you do it.” Maya Angelou.

/Jens Klitgaard

Inbjudan: Webbworkshop om Pinterest

På tisdag den 24 november kl 15-16 håller jag en kostnadsfri webbworkshop om Pinterest. Denna gång vänder sig webinariet till såväl författare som företagare. Vi kommer att prata om hur man kan hitta bra information, göra research, få fler besökare till sin webbsida, marknadsföra böcker, produkter och tjänster. Och mycket annat. Välkommen! Anmäl dig här för att vara med och/eller få inspelningen efteråt.

pinterest

Dra fördel av dina kunskaper

 

Ett sätt som vi skrivande människor gör för att lura oss själva från att faktiskt skriva skönlitterärt (för ja, vi har många sätt!) är att hålla på med någonting som är VÄLDIGT nära vår inre dröm. Vi tar det näst bästa.

Vi jobbar med reklam, information, utbildning, som redaktörer, lärare, kommunikatörer, journalister, förläggare, bibliotekarier, kritiker eller vad som helst som gör att vi får komma nära ordens magi varje dag. Vi är så pass nära att det är precis utom räckhåll. Det tror jag gör den inre barriären för att våga satsa på skrivandet ännu starkare, vi vet så pass mycket om språk, hur skrivandet ska gå till och om hur böcker och författare bör vara, att vi komplicerar saker och ting. Vi sätter författaren på piedestal och ser på den som en ouppnåelig fantasifigur som … inte riktigt är ämnad för oss. Vi är ju bra på det vi gör. Vi älskar det vi gör. Också.

Jag säger inte att alla med dessa yrken är frustrerade författare, långt därifrån, men jag vet att många av oss med liknande drömmar finns i de nämnda yrkesgrupperna.

Tricket är att dra fördel av dina språk och litteraturkunskaper istället för att låta dem hämma dig. För den enda skillnaden mellan dig och en författare är att denne har publicerat några böcker, vilket i sin tur innebär att den har skrivit några. Så börja i den änden, hur dumt det än låter: En författare skriver.

Min historia: Jag startade ett förlag, blev redaktör, jobbade med informationstext och kommunikation och är nu även lektör och skrivkursledare. Jag stormtrivs verkligen med att göra dessa saker och, inte ett helt oviktigt element, de betalar min hyra. Jag skulle faktiskt vilja gå så långt som att säga att jag INTE vill ha all tid i världen till att skriva. För jag tycker om att ha en balans med mer organiserande typer av uppgifter parallellt med skrivandet. Men, om jag gör dessa saker HELT ISTÄLLET för att skriva blir jag ledsen, glåmig och trött. För mig handlar det varje dag om att försöka hitta balansen mellan mitt eget skrivande och att hjälpa andra med sina texter och författarambitioner. Det är inte alltid helt lätt, men min nyckel till att dra fördel av det istället för att låta det hämma mig (vilket absolut ändå sker då och då), har varit vetskapen om att jag lär mig massor om mitt eget skrivande just genom att lära andra och såklart genom att läsa mycket text.

Nu vill jag att du ska hitta ditt sätt.

Övning:

Svara på dessa frågor:

1. På vilket sätt närmar du dig orden i ditt arbete?

2. Känner du att ditt arbete hämmar dig i dina skrivarambitioner? Kanske på något av följande vis?
– Jag blir mer petnoga och fastnar snabbt när jag skriver
– Jag värderar mina texter hela tiden
– Jag tänker att jag inte kan bli författare för att jag är för dålig
– Jag jämför mig ofta med andra författare
– Jag blir irriterad över när folk som är mycket sämre på att skriva än vad jag är, blir publicerade
– Jag hindrar mig själv från att gå skrivkurser för att jag redan kan skriva
– FYLL PÅ LISTAN OM DEN INTE RÄCKER

3. Vad kan du i så fall göra för motverka dessa hämningar?

Ge dig själv förslag. Börja med:
”Jag kan … ”

4. Vilka fördelar har du av ditt arbete för att bli en bra författare?

– Skriv minst fem punkter.

Försök nu att tänka på dem när du går till jobbet på måndag:) 

/Jens Klitgaard

Hur leker du som vuxen?

När vi tänker på ordet lek, tänker vi ofta i samma andetag på något som barn håller på med. När vi blir vuxna laddas ordet med en annan innebörd. Man kan i bästa fall tillåta sig vara kreativ, lekfull och ha barnasinnet kvar. Det är i alla fall något som vi ofta säger att vi vill. Men ”leker” i den där meningen som vi förknippar med barndomen tar emot för många och förknippas med något oseriöst, något som man på sin höjd gör med sina barn (samtidigt som man tänker på vad man ska äta till middag). Vi har projekt, vi ska vara effektiva, vi ska vara seriösa. Även om vi skriver en roman eller går en skrivkurs…

Vi är så pass skolade i ett resultatorienterat tänkande att allt som inte har ett uttalat syfte lätt avfärdas som flum. Jag hårdrar det, men utrymmet för lek är inte direkt något som brukar uppmuntras på de flesta arbetsplatser eller i ens vardag.

Jag har lovat mig själv att leka mer för att jag vet att jag mår bra av det, men tycker det är svårt att inte göra det till ett prestationsinriktat projekt. Särskilt om jag ska skriva något, utforska en idé eller organisera en kul fest. Det där nyttoperspektivet vill gärna infiltrera mina tankar även när jag gör något som inte härstammar från ett sånt behov.

Men vad är då lek för mig? För det kanske inte är så att jag särskilt ofta som jag sitter där med ett paket Lego (även om Ikea-möblerna fyller en liknande funktion!) och låter de små plastfigurerna få olika roller samtidigt om jag flyger iväg med min fantasi. Det är inte längre någon som säger att maten är klar, eller att grannen har ringt och undrar om vi ska ut på gården.

I takt med att vi blir vuxna lämnar vi vissa saker bakom oss, men jag tror att vi bara leker på ett annat sätt. När jag startade mitt förlag Brevnoveller för fem år sedan började jag faktiskt tänka på det som en lek och alla människor som jag träffade ville leka den leken med mig, författare, distributörer, journalister, you name it. Det kändes liksom inte på riktigt, och det gjorde faktiskt det hela mycket lättare att ta vidare. Lusten blev drivkraften. Då och då kommer jag tillbaka till den känslan av att vi alla, oavsett hur seriösa jobb vi har, på ett sätt bara leker i de roller som vi valt. Bankiren som säkerhetspolisen, förskolläraren som bagaren.

Med det sättet att se på världen, skulle väldigt många saker kunna vara lek. Men för att det ska bli det krävs det för mig några få kriterier.

  • Det är kravlöst
  • Jag är medskapande
  • Jag får känslan av att jag tappar bort tiden
  • Det är roligt!

Det betyder att mycket av det som traditionellt kallas ”lek” går bort. Jag tänker till exempel på såna där organiserade lära-känna-lekar när man går på bröllop eller på teambuilding-kurser. Det KAN såklart vara kul i sitt rätta sammanhang, men kan lätt bli krystat och är inte riktigt vad jag är ute efter här.

Spel och lek? Att spela verkar ju vara något lite mer accepterat bland vuxna. Sport, spela poker med vännerna, TV-spel. Allt det kan ju vara lek. Men är det inte något i inställningen också? Ett spel har regler eller behöver något mer än en själv, lek är min värld fylld av improvisation och utvecklas med mig och ett eventuellt sällskap.

Gå på teater, titta på konst, gå på en konsert. Är det lek? Det är underhållande, men jag är inte delaktig på det sättet. Men ja, jag behöver ju inte dra några gränser för någon annan.

Här kommer  en lista på några saker som kan vara lek för mig:

  • Att associera fritt med kompisar med samma humor
  • Att göra konstiga grejer bara för att det är kul (typ skicka ett vykort som är mer som ett sms “vad gör du ikväll?” och i adressfältet göra det så svårt för brevbäraren som möjligt att hitta. “Petter som bor i det gula huset bredvid det röda längst bort på solvägen”, ja ni förstår)
  • Fantisera fram en historia utan att tänka på vad jag ska göra med den sen.
  • Att dansa
  • Prata med människor jag inte känner ännu
  • Sjunga
  • Gå på en fest själv
  • Bara ställa in tanken på lek. Att en timme framöver så är allt jag gör på låtsas.
  • Laga mat med bara det som finns i kylskåpet
  • Gå en promenad på ett ställe man aldrig varit förut.
  • Umgås med barn och följa med i deras lekar på riktigt, inte bara sådär lite halvt.

För barn kan nästan allt vara en lek och man hör ju ofta folk säga att barn har en så okonstlad bild av världen. Men mer sällan att det är vi vuxna som har en konstlad. Läste en väns facebookstatus om ett barn som hade beskrivit döden såhär ”När man är död ligger man ned och är jättetyst”.

Jag kunde inte sluta skratta.

Övning:

 

1. Gör din egen lista! – När leker du?

2. Gör något på listan
Lyssna förresten på det här intressanta programmet från ”Kropp och själ” i P1 som jag hittade när jag googlade på vuxna och lek:

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/125672?programid=1272

 

/Jens Klitgaard

SuperVIPtävling

Tävlingsdags! 

Här hittar du tävlingsinstruktioner för att vinna författarcoaching och skrivkurser för ett helt år. På sidan finns också inbjudan till ett webinarium den 10 november där jag svarar på frågor och ger tips om hur man skriver synopsis – något du behöver behärska för att delta i tävlingen.

http://www.annljungberg.se/superviptavling

Lycka till

Pin It on Pinterest